Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett sista förord från vår kära Nils Schwartz

KRITISK. Nils Schwartz slösade inte på berömmet. Men John Updikes "Haren springer" gav han högsta betyg. Foto: Ellinor Collin
John Updike.
"Haren springer".

Jens Liljestrand läser en sista skarp analys av kritikernestorn Nils Schwartz som har skrivit förordet till John Updikes "Haren springer".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Expressens legendariske kritiker Nils Schwartz (1944-2016) hade – förstås – en sällsynt förmåga att skriva lätt, flytande och analytiskt om litteratur. Men det var ändå inte det viktigaste.

Nej, han hyste dessutom en enorm kärlek till litteratur. Han älskade helt enkelt att läsa böcker. Att han dessutom fick betalt för att skriva om det han läst, såg han mest som en förmån.

När han kom till redaktionen slet han upp paketen och de tjocka, vadderade kuverten med nyutgivna böcker med en alldeles särskild frenesi, som om det väntade en härlig överraskning i varje försändelse.

Ljuvligt pedagogisk

Jag påminns om hans läsglädje när jag nu öppnar ett bokpaket från Modernista och finner en nyutgåva av John Updikes "Haren springer" från 1960. Här har Nisse skrivit förordet, beställt vintern 2015 och därmed en av hans sista publicerade litteraturessäer.

Med samma iver som min gamle kollega hade när han högg i dagens skörd med sin brevkniv, läser jag hans – förstås – fullständigt briljanta introduktion till "Haren springer" och Updikes hela kvartett om den prosaiske jänkaren Harry Angstrom.Här finns en ljuvligt pedagogisk dekonstruktion av Updikes berömda stil, som lite i förbifarten också förklarar skillnaden mellan metaforer och liknelser. Här placeras Updike i en kontext av amerikansk 1900-talslitteratur som skickligt benar ut likheterna och skillnaderna mellan honom och Philip Roth och Richard Ford.

Litteraturkritik som cirkuskonst

Och här tolkas hela Updikes magnifika historia om Harry Angstrom över tre decennier som en cirkelrörelse av flykt, ängslighet och passivitet. Det är litteraturkritiken som cirkuskonst.

Det är svårt att vänja sig vid tanken på att Nisse aldrig mer kommer att synas i Expressens spalter. Samtidigt påminns jag om hur det skrivna ordet förmedlar en länk mellan människor, oberoende av tid och rum, eftersom den låter oss läsa varandras tankar.

Och plötsligt blir jag sugen på att återupptäcka hela romanserien genom hans ögon. Att göra om resan, återigen följa Harry Angstrom genom livet, möta hans ynkedom, hans storhet, hans ego, hans början och slut.

Tillsammans med Nisse. Tack för ordet.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef i Expressen.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!