Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett hekto bubbel

Ylva Oglands "Pappa och jag".

SALKA HALLSTRÖM-BORNOLD ser champagne och pärlvodka i Ylva Oglands bilder.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ogland

FACKPROSA/KONST

NICOLA TREZZI | Ylva Ogland | Orosdi-Back, 128 s.

Det finns ett förlag som har en cyklande elefant till logga och verkligen tycker att less is more. Orosdi-Back heter det och gör glossy-böcker i miniatyr: en av de senaste fångar Ylva Oglands esoteriska universum på ett knappt hekto papper.

En poetisk dialog mellan konststjärnan, det spöklika alter egot Snöfrid och kritikern Nicola Trezzi leder in i Oglands värld. Platsen där tidsaxlarna vrids och de inre rummen öppnas via speglar och titthål. Eller blir till ockulta ritualer där Snöfrid uppstår, spegelsystern som kan drickas som pärlvodka - ett destillat av champagne.

 

Ogland är känd för sitt skickliga måleri och de intima motiven. Här pratar hon fritt om sina inspirationer - barockmålarna, Marcel Duchamp, ryska 70-talsfilmen Spegeln - och man tycker sig komma henne lite närmare. Den döda pappan, som var heroinmissbrukare, nämns bara som hastigast: "När jag var elva år tog han några bilder av mig naken." Ändå är det centralt. Det pågår en sorts arkeologisk utgrävning av den händelsen, "en målerisk analys" enligt Ogland. Med den meningen i bakhuvudet ser man pappan överallt i hennes bilder. Hans spruta i magen på den vuxna Ylva, hans öga på det nakna barnet i sängen.

Är det ett övergrepp som visas, eller en fri fiktion? Kanske båda? Ogland säger: "Den här boken är en utställning i sig." Ännu ett titthål, in i ett fascinerande och djupt personligt konstnärsskap. Inte illa för ett hekto papper.

   

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!