Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett farligt parti

Från Krétakörs föreställning "The party".

Margareta Sörenson ser hur ungersk demokrati bankas till vanmakt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Festival

The party

Krétakör

Text och regi: Árpád Schilling

Göteborgs dans och teater festival

Sveriges enda internationella scenkonstfestival, Göteborg Dans & Teater, fyller 20 år. Redan för två decennier sedan hade gamla konstområden lösts upp, i dag är det alldeles rimligt att det dansas i teater och att dans är teatral.

Politik och omvärldsfrågor är dessutom lika självklara i dansen som i teatern och årets festival rymmer scenkonst om Libanon, Ungern, Ryssland. En våg av extremhöger och rasism rullar över hela Europa med utvecklingen i Ungern som särskilt dystert exempel. Intressanta konstnärer förlorar sina positioner och ersätts av regeringsvänliga administratörer.

Arpad Schilling, en av Europas mest nyskapande teatermän, arbetar numera med teater utanför institutionerna och kallar det en slags inre exil. Dessutom har gruppen han leder startat en skola, för att "återbygga ungdomars tro på demokrati".

Uppsättningen "The party", "Partiet", ser enkel ut med några stolar och ett bord framför musikerna. Men den schematiska måltiden delad av två vänfamiljer drar snart iväg mot en nyansrik skildring av vanligt folk i någon ungersk stad. Bakom dem rullas en bildvärld upp i animation och film som vidgar sig till en komplex men ganska fragmentarisk bild av hur fascistiska drag i politikens många små beslut övergår till att bli det normala. Besvikelser, fattigdom och frustration får människor att tappa fotfästet.

"The party" påminner en hel del om det som Backa teatern arbetat med länge: nuets verklighet som material för teaterkonst. Krétakör låter formen blomma med musik, sång och nycirkus. Trots det snabba anslaget hinner man ge stadga åt bilderna av hur hot och osäkerhet urgröper mänskliga relationer, hur korrumption och maktpolitik griper kring sig.

En blind dotter - kanske det är enklast och bäst att hon är på en institution? En liten kille som spottat ut genom skolfönstret - han är förstås rom?

Detaljer och metaforer lindar sig effektivt kring varandra: kvinnan som bankar ut kött till schnitzel på den stora filmduken beskriver våldet, brådskan, kraften, vanmakten. Köttklubban som slår och slår, köttet som trasas sönder. Europa, arma moder, hur ska det gå?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!