Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett drömspelat dockhem

Fantasivärld. Magnus Erenius och Malin Halland i Lillan och pappa August . Foto: Carl Thorborg

Jenny Aschenbrenner ser pappa Strindberg bli en närvarande far.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

LILLAN OCH PAPPA AUGUST | Av Margareta Sörenson | Regi Helena Nilsson | Bryggan, Stockholms stadsteater | Ålder 5-9 år

Hur var han som pappa, det stora geniet? Runt fantasin om den August Strindberg han kan ha varit med de allra närmaste, avskalad de många lagren av myter och fasader, har regissören Helena Nilsson med Margareta Sörensons nyskrivna manus byggt ett litet sagoslott. Lillan och pappa August heter slottet och lillan är Strindbergs dotter Anne-Marie, som blev hans sista barn.

Margareta Sörenson baserar sin text på autentiska brev som skickades mellan Lillan och hennes pappa sedan skilsmässan mellan Strindberg och Harriet Bosse skilde dem åt, och i dem finns fullt med kärlek, omsorg och vardagsömhet.

Breven citeras till viss del i pjäsen som nu spelas på Stadsteaterns minsta scen. Trots att detta handlar om författarnas Författare och trots att Lillan redan innan vi får komma in i salongen berättar att "min pappa skriver jämt" är orden underordnade i denna föreställning.

I fokus finns i stället den fantasivärld och magiska bubbla där lek blir till liv när Lillan bryter in i pappa Augusts stränga skrivarliv, gestaltat med rörelser, mimik, dockor och finurlig scenografi av Peter Holm.

 

Hela tiden finns musikern Mikael Augustsson där med sitt leksakspiano och dragspel för att ackompanjera alla deras påhitt.

Mest är det glatt och busigt. Även om skilsmässan, de ständiga avskeden, längtan och svartsjukan i bland skuggar scenen har man tagit fasta på den lekande och kärleksfulla fadern.

Det finns en smittande lätthet både i Malin Hallands busbubblande Lillan och Magnus Erenius infallsrika pappa August i detta rum där allt kan hända och en låda kan bli en sandstrand, en blomsterrabatt eller ett borgerligt hem där lilla kärnfamiljen trivs och frodas.

Men att detta är just Strindberg och hans lilla flicka känns inte så viktigt, mer som en överkursblinkning till den vuxna publiken.

Det som hade varit spännande att gräva djupare i med just denna relation, att vara geniets dotter, barn till den där pappan som alltid skriver - av detta skrapas det bara mycket försiktigt på ytan. Jag saknar lite av den sortens svärta.

Pappalängtan och skilsmässosorg måste ju också ha funnits där även om breven, som vidrörs lite väl försiktigt, visar att demonförfattaren var en förbluffande fin far.

 

Istället är det fantasivärlden de båda läker i som lyfts fram och målar en rätt vacker bild av författaren som magiker, han som bär en hel värld i sin hatt och ger sin dotter den främsta av gåvor - fantasin. Och visst följer man gärna med Lillan in i den där bubblan en stund och drömmer sig bort och det är stort i sig.

Fotonot: Margareta Sörenson är medarbetare på Expressen Kultur. Jenny Aschenbrenner är kritiker verksam på Aftonbladets kultursida och i Kulturradion.

 

Jenny Aschenbrenner

kulturen@expressen.se 

 

FOTNOT. Margareta Sörenson är medarbetare på Expressen Kultur. Jenny Aschenbrenner är kritiker verksam på Aftonbladets kultursida och i Kulturradion.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!