Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Soran Ismails tid i humorn är nog över

Soran Ismail.
Komikern och skådespelaren Bianca Kronlöf har väckt stor uppmärksamhet med ett öppet brev till humorbranschen.
Essy Klingberg.

Essy Klingberg om Bianca Kronlöfs öppna brev till Soran Ismail och humorbranschen. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Alla samtidsdiskussioner utmynnar förr eller senare i ett öppet brev, denna gång signerat Bianca Kronlöf. Efter SVT:s dokumentär om Soran Ismail riktar hon strålkastarljuset mot humorbranschen i stort i ett inlägg på sitt Instagramkonto.

Hon lyfter diskussionen från individnivån, och efterfrågar ett samtal om vad som hindrat männen i branschen från att agera. För om det är något som står klart är det att problemen varken börjar eller slutar med Soran Ismail. Tvärtom är dokumentären, förvisso oavsiktligt, en intressant fallstudie över hur svårt det generellt är att förstå anklagelser som riktas mot en själv. Talande är också vännernas reaktion: De duckar gärna i skuldfrågan, men kan intyga att den som anklagades är en hyvens kille. 

Kronlöf konstaterar att humorbranschen präglas av hård konkurrens, och att arbetstillfällena går till den som är mest och bäst kompis. I en sån miljö är det onekligen svårt att säga ifrån och stå upp mot det som är fel. 

Men humor är en motsägelsefull uttrycksform. Å ena sidan är vänskapsband oundvikligen avgörande för vem som lyfts i vilka sammanhang och vem som får ett genombrott. Å andra sidan är branschen extremt meritokratisk: Din framgång avgörs av hur rolig publiken tycker du är, och det finns en utbredd, genuin, vilja att bygga en frisk subkultur. Därför finns också en stor lojalitet, framför allt kvinnliga komiker emellan. 

Kan man egentligen lita på systerskapet? Min erfarenhet är att det inte finns några alternativ.

Jag tror att systerskapet är starkare än än det brödraskap som Kronlöf beskriver i sitt inlägg. Humorvärlden är förvisso hierarkisk, men bland kvinnliga komiker finns en självklar solidaritet och ett stort rättspatos. Därför tror jag också att Soran Ismails tid i de breda humorsammanhangen är över. Ingen kan (eller bör) stoppa honom från att ha en egen föreställning, men han kommer ha svårt att hitta kolleger som är villiga att uppträda på samma scen.

En förändring har ägt rum.

Min erfarenhet, och en slutsats som kan dras av de många upprop som uppmärksammades under metoo, är att hela samhället tyngs av samma normalfördelningskurva: I alla branscher finns människor med en moralisk kompass och människor utan. Det finns folk som är beredda att utnyttja sin maktposition, men många fler som vill göra rätt. 

Bianca Kronlöf frågar: Kan man egentligen lita på systerskapet? Min erfarenhet är att det inte finns några alternativ.


Essy Klingberg är kulturjournalist och medarbetare på Expressens kultursida. Hon är också verksam som komiker.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=82481&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.