Så blev jag Söderorts egen Bianca Ingrosso

KULTURDEBATT. Ett köp av Bianca Ingrossos veganska mascara kunde göra dig till lycklig mottagare av 18 reklamutskick som uppmuntrar till blancolån. Det visade en kartläggning av SvD, som granskat sambandet mellan svenska nätbutiker och snabba lån (6/9).

Den felande länken mellan smink och snabblån stavades Qliro, det svenska betalbolag som sköter Caia cosmetics nätbetalningar. Qliro erbjuder nämligen inte bara betalningslösningar, utan tillhandahåller också lån utan säkerhet, som marknadsförts i reklamutskick till Caias kunder. Efter granskningen har reklamen dragits tillbaka, för som så ofta tycks det lätt att göra rätt först när man blivit påkommen (SvD 9/9).

Det är klart att bilden provocerar: Bianca Ingrosso, vars sminkföretag förra året omsatte 150 miljoner kronor, blir här en indirekt hantlangare för en produkt hon själv aldrig skulle behöva använda. 

Men problemet med en lättvindigt lånande ungdom varken börjar eller slutar med Ingrosso, och det är knappast någon nyhet att e-handeln gör stora affärer av annat än att sälja varor. Den svenska shoppingskulden har under en längre tid vuxit i allt snabbare takt: enligt SCB har konsumtionslånen de senaste fem åren ökat från omkring cirka 181 till 260 miljarder kronor. Samtidigt väljer allt fler att handla på nätet, något som i dag har blivit synonymt med att plöja sig fram genom en djungel av pastellfärgade lockerbjudanden om att skjuta upp betalningen. 

Jag har arbetande, utbildade vänner som i slutet av månaden beställer hem snus på nätet för att kunna skjuta upp betalningen tills lönen kommit.

Det ligger nära till hands att tolka det utbredda kreditshoppandet bland unga som ett tecken på konsumtionsmani, men här går det också att skönja ett mer förväntansstyrt sätt att förhålla sig till pengar. Dagens unga tillhör en generation vars ekonomiska medvetande har formats av tron på att ekonomins hjul alltid kommer att snurra fortare – och när de inte gör det stavas lösningen ”lån”. De har lärt sig att kriser är något man spenderar sig ur och har, liksom den mer försiktiga generation som upplevde 1990-talets finanshaveri, applicerat lärdomen på sina egna liv.

Jag har arbetande, utbildade vänner som i slutet av månaden beställer hem snus på nätet för att kunna skjuta upp betalningen tills lönen kommit. På Tiktok finns en hel subgenre av sketcher om hur mycket mer tillfredsställande det är att shoppa för Klarnas pengar än sina egna. Så ja, om e-handelbolagens mål var att normalisera konsumtion för lånade pengar är uppdraget slutfört. 

För några veckor sedan skrev jag på den här kultursidan om svenska influencers som samarbetar med just Klarna, ett företag som kritiserats för att lyfta fram kreditbetalning framför direktbetalning. En tid senare nåddes jag av nyheten att biljetterna till min egen humorföreställning såldes via en hemsida som erbjöd köp med deras kredittjänst. Vid betalningen möttes kunden av av en text som ivrigt proklamerade: ”Köp nu. Betala senare med Klarna” (rosa text, pastellgul bakgrund, intill en bild på två koola kids som häpnar, den ena iklädd bucket hat). 

Jag drabbades av overklighetskänslor: Var detta mitt liv, eller en extremt lågbudgeterad SVT-adaption av ”Black mirror”, där manusgruppen ersatts av en AI-robot utan känsla för suggestivt berättande? Det går uppenbarligen inte ens att vara undergroundkomiker längre utan att riskera bidra till den växande shoppingskulden. 

Jag tröstar mig genom att tänka jag är lite som Söderorts Bianca Ingrosso, i och med att jag numera också leder ungdomen mot lyxfällor. 

Essy Klingberg är kulturskribent och medarbetare på Expressens kultursida. 

Härdsmältan på Gräv

Veckans mediesnackisar med Karin Olsson och Magnus Alselind. Grävnördarnas vilda party och självutlämnande nyhetsbrev. Guldspadefavoriten Daniel Olsson gästar podden.