Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Essy Klingberg

Hur kunde politikerna missa bostadsfrågan?

Uje Brandelius med familj i ”Spring Uje Spring”.
Foto: JOHAN PAULIN / FILMLANCE INTERNATIONAL

Sedan flera år tillbaka har bostadskrisen varit en återkommande kuliss i samtidskulturen.

Essy Klingberg är inte förvånad över sprängkraften i frågan om marknadshyror.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. I årets kanske enda lyckade svenska biofilm, ”Spring Uje spring”, är stockholmarnas besatthet vid bostäder ett running gag. I scen efter scen stöter huvudpersonen Uje ihop med bekanta och obekanta vars första fråga inte är hur han mår, utan var han bor. När han säger ”Bredäng” svarar de ”bostadsrätt”, mer som en förhoppning än en fråga. När han säger ”hyresrätt” nickar de oförstående.

Det är en nästan övertydlig skildring av bostadsmarknadens innan- och utanförskap, men långt ifrån den enda. I Netflixserien ”Kärlek och anarki” bor IT-teknikern Max i ett kollektiv där tygskynken och plastskivor får agera provisoriska väggar. I Tone Schunnessons roman ”Dagarna, dagarna, dagarna” är jakten på pengar till en bostad katalysatorn som driver berättelsen framåt. I Viaplays ”Thunder in my heart” hinner 22-åriga Sigge knappt flytta in i sin andrahandslägenhet innan hon tvingas ut igen, eftersom hon blir avskedad från sitt jobb. (Den stundande arbetslösheten tycks inte oroa henne lika mycket som tanken på vad hyresvärden ska säga om ett märke hon råkat göra i väggen.)

När regeringen under måndagen fälldes på grund av punkt 44 i januariavtalet lades många pannor i djupa veck. Varför var det denna fråga som orsakade politisk kris, och inte marknadsskolan, las, eller nedmonteringen av den offentliga vården?

Mängden populärkulturella skildringar av bostadskrisen ger oss en ledtråd till svaret: Den osäkra bostadsmarknaden är inte en politisk fråga som alla andra, den är en kuliss framför vilken allas våra liv utspelar sig. Ingen politiker med bibliotekskort eller tillgång till valfri streamingtjänst borde förvånas av att det blev just denna fråga som slutligen fällde regeringen.

Effekterna av den dysfunktionella bostadsmarknaden är i Stockholm en permanent del av stadsbilden, och kanske allra mest påtaglig i stadens närförorter.

Politikens eviga utmaning är att få människor att förstå varför de ska bry sig. Man måste prata i bilder för att få Britt-Marie att förstå vad det handlar om! Även om skattepolitik och privatiseringar är ideologiskt tunga frågor är konsekvenserna av sådana beslut svåra att visualisera.

Så är inte fallet i bostadsfrågan. Effekterna av den dysfunktionella bostadsmarknaden är i Stockholm en permanent del av stadsbilden, och kanske allra mest påtaglig i stadens närförorter. 

I Högdalen, där jag själv bor, är gentrifieringen sedan länge ett faktum. Här finns en pokébowl-restaurang, popupaffärer och pappalediga parkflanörer. Här har åtskilliga byggprojekt dragits i gång för att tillgodose behoven hos den resursstarka grupp som har råd att skrapa ihop en kontantinsats (de som nyss insett att den här dynamiska tunnelbanestationen faktiskt ligger rätt nära stan). Här finns också människor som hoppar ner på tunnelbanespåren för att samla pantburkar. Säljpitchen liknar det som människorna i ”Spring Uje Spring” utbrister för att kompensera för sin innerstadscentrerade världsbild: ”Bredäng! Det ska ju vara rätt blandat”.

De senaste årens populärkultur har redan bearbetat Stockholms bostadskris in absurdum, samtidigt som politiken stått still. Krisens utgång är oviss, men en sak är värd att slå vakt om: Den befolkade stadskärnan. Den skiljer oss från städer som London, där centrum enbart består av kontor och kommers. Städer där fastigheter fungerar som tillgångar snarare än bostäder.

Det är såna framtidsscenarier som borde fälla regeringar.


Essy Klingberg är kulturskribent och medarbetare på Expressens kultursida. 




Hetaste från medieveckan i ”Lägg ut” 

https://embed.radioplay.io?id=85765&country_iso=se

Irena Pozar gästar mediepodden och pratar om Dyngbaggegalans makt, klädkoden på Expressen och nyheterna vs sporten på TV4. Med Karin Olsson och Magnus Alselind.