Det här är hiphopen som ni borde skydda era barn ifrån

KOMMENTAR. Killarna i rapgruppen Hov1 tycker inte om tjejer. Faktum är att de ogillar tjejer så pass mycket att de gjort en hel låt om det. Den heter ”Flickorna i Båstad”.

När jag hörde titeln spetsade jag öronen, för jag kände spontant att jag höll med. Tjejer i Båstad, can’t live with them, can’t live without them. Jag knappade mig genast in på Spotify.

Redan vid refrängen insåg jag att jag trätt in i en tankesfär långt mörkare än jag kunnat föreställa mig.

”Du blir inte skön för att du har sköna kläder

Du blir inte smart av den skiten som du läser

Du blir inte smal av den maten som du äter”

Det ligger nära till hands att beskriva texten som misogyn, men begreppet känns inte heltäckande. ”Flickorna i Båstad” är en upptäcktsresa genom en självgod idévärld. Känslan liknar den man får när man hamnar ensam i ett hörn på en fest med en riktigt bortkommen person som ska förklara hur saker och ting ligger till. Man har ingenstans att fly, och känner sig, om inte direkt hotad, så åtminstone djupt besvärad. 

Ett problem med tjejer är, enligt Hov1, att alla har likadana kläder. Det lär jag mig av de – med lite god vilja – rimmande raderna:

”Hon har två väninnor med likadana kläder

Hon har för mycket fritid, du ser det på hur hon klär sig”

Men ännu värre är det med tjejer som tror att de är unika! Eller som Ludwig Kronstrand skanderar: ”Du är inte unik bara för att du har ångest” 

Typiskt tjejer! Jag kan bara föreställa mig vilka dråpliga situationer som uppstått hemma hos Ludwig Kronstrand. En tjej berättar om sin ångest, han bara: Ursäkta? Det här appellerar inte alls till mig? 

Låten är fylld av spaningar som kändes slitna redan året gruppmedlemmarna föddes (1997).

Ytterligare ett problem med tjejer är att de är ”alldeles för kåta”. Ett budskap som upprepas vid två tillfällen. Hov1 har nämligen inte så högt förtroende för lyssnarens tolkningsförmåga, utan föredrar att inhamra varje hot take flera gånger om. Låten är fylld av spaningar som kändes slitna redan året gruppmedlemmarna föddes (1997). 

Men det är inte första gången som Hov1-medlemmarna levererar en tondöv samtidskildring, i singeln ”Barn av vår tid” staplar de gymnasiala rader som:

”Alla vill bli fulla men ingen vill bli bakis 

Alla vill bo stort men inte stort i Bagis”

Jag vill tyvärr inte leva i en värld där detta anses vara en träffsäker samtidssanalys. Det är ”Das kapital” för Stureplanscentern, at best. 

Medlemmarna i Hov1 anstränger sig till sitt yttersta för att låta som att de inte anstränger sig till sitt yttersta. Vissa låtar innehåller ett melodiskt beat eller en smickrande sampling, men det är i sammanhanget en klen räddning.

Det är lockande att fortsätta räkna upp exempel på varför killarna i Hov1 verkar vara rätt osympatiska. Nyligen kunde vi exempelvis ta del av ett vittnesmål om gruppens störiga beteende i en av Fredrik Strages DN-krönikor.  

Men mitt problem med killarna i Hov1 gäller i grund och botten inte deras personlighet, utan deras musik. Hov1 skapar dålig konst. Deras samtidsskildring är både reaktionär och banal, dessutom levererad med en sån brist på finess att jag knappt klarar av att bli provocerad. 

För det är faktiskt helt okej att ogilla tjejer. Faktum är att några av mina favoritartister har en dokumenterad historia av att ogilla tjejer, och de lyckas skapa bra konst ändå. Hov1:s musikaliska gärning lämnar dessvärre en hel del att önska. Därför är detta hiphop jag kommer skydda mina framtida barn ifrån. 

Essy Klingberg är kulturskribent och medarbetare på Expressens kultursida. 

Lunch med Montelius - ”Musiker är det vackraste yrket”

Så blir kultur en studie i meningslöshet, därför läser man Knausgård och därför är musiker det vackraste yrket. Dessutom: Kristina Lugns hemliga last.

Expressens matiga omtalade kulturpodd med Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och redaktör Gunilla Brodrej.