Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Erpenbeck fixar varken etiken eller estetiken

BESVIKELSE. Jenny Erpenbecks nya roman imponerar inte.Foto: KATHARINA BEHLING
"Gå, gick, gått".Foto: Albert Bonniers förlag

I sin nya roman skildrar Jenny Erpenbeck flyktingkrisen från Berlin.

Malte Persson blir besviken på ett bristfälligt romanbygge.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det är svårt att inte jämföra Jenny Erpenbecks nya roman ”Gå, gick, gått” med hennes förra, ”Natt för gott”. 

Det var en storslagen skildring av det förra århundradet genom ett europeiskt människoöde. 

”Gå, gick, gått” vill vidga perspektivet bortom Europa, och är påtagligt förankrad i samtiden. 

Närmare bestämt utspelar den sig 2014, när afrikanska flyktingar ockuperade Oranienplatz i Berlin och förhandlade med myndigheterna om sin framtid. 

Ändå är kontrasten mellan romanerna delvis skenbar. Inte bara för att historien också genomsyrar nuet, utan för att båda ytterst handlar om mer grundläggande existentiella frågor – om människans skyddslöshet inför tiden, slumpen, döden. Det allmängiltiga.

Välvillig, fördomsfri och aningslös

I ”Gå, gick, gått” har Richard, professor i klassiska språk, nyss gått i pension. Hans fru är död, hans älskarinna inte kvar, och något ska han göra om dagarna. 

Av en slump börjar han intressera sig för flyktingarnas öden. Han besöker dem i det ålderdomshem där de efterhand inkvarterats och genomför planlösa intervjuer. 

Han är välvilligt inställd, relativt fördomsfri, men också okunnig och aningslös. Hans referensramar är framför allt litteraturens.

 

LÄS MER: Nils Forsberg läser "Natt för gott" 

 

Hur lyckat är det att skildra flyktingarnas erfarenheter genom en sådan mellanhand? Å ena sidan är detta en vällovlig humanistisk roman, som utan att låtsas som att mötet med främlingar alltid är enkelt påminner om de inte är siffror utan individer. 

Å andra sidan: förminskar det inte flyktingarnas berättelser – som förblir skissartade – att göra dem till fond för en pensionärs funderingar om livet? 

Saknas: förtätning och komposition

Bokens ”åldrad professor”-perspektiv får mig att tänka på Lars Gustafssons sena romaner, men kanske inte just de bästa av dem.

 

LÄS MER: Nils Schwartz om Jenny Erpenbecks "Hemsökelse"

 

I slutändan är bokens problem mer estetiska än etiska, och här blir återigen kontrasten med den mästerliga ”Natt för gott” tydlig. 

Den förtätning och genomförda komposition som fanns där saknas tyvärr i denna bok.

 

 

ROMAN

Jenny Erpenbeck

Gå, gick, gått

Översättning Ulrika Wallenström

Albert Bonniers, 337 s.

 

Malte Persson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Om Ofissim".