Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En ytlig revolution

Inte mycket till omvälvning. Foto: Anna Gerdén

Rasmus Fleischer saknar reflektion på Tekniska museet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MULTIMEDIA

DIGITAL REVOLUTION

Tekniska museet, Stockholm

Till 30/8 2015

Ett av de första föremål som möter besökaren på Tekniska museet är en brandgul industrirobot, IRB6. Den började levereras av Asea år 1975 och var världens första industrirobot som styrdes av en mikroprocessor. Därför har IRB6 i flera sammanhang använts som en symbolisk startpunkt för den tredje industriella revolutionen, även känd som den digitala revolutionen. Ändå är roboten inte en del av Tekniska museets nya storsatsning "Digital revolution".

Digitaliseringens historia kan skrivas på flera sätt. Att exempelvis ta avstamp i IRB6 är att lyfta frågan om hur vår epok präglas av automatisering, avindustrialisering och arbetslöshet.

En annan möjlighet vore att sätta kommunikationen i centrum. Jag hade nog förväntat mig att "Digital revolution" skulle vara en utställning om hur internet har förändrat våra liv. Numera används ju ordet "digital" oftast för att syfta på just internet. Dessutom sponsras utställningen av Google.

 

Icke desto mindre är internet i stort sett frånvarande. Om utställningen har ett budskap, ligger det just i denna frånvaro. Troligen säger det även något om hur Google inte längre vill betraktas som en tillhandahållare av fiffiga nättjänster, utan som en del av samhällets infrastruktur. När internet blir lika självklart som avloppssystemet, beträder det även sin väg mot osynlighet.

Utställningen på Tekniska museet kan tolkas som ett aktivt försök att redan nu sudda ut internet ur den digitala historieskrivningen.

"Digital revolution" sätter i stället underhållningen i centrum. 1970- och 1980-talen skildras nostalgiskt genom montrar med ikonisk hårdvara (hemdatorer och tv-spel). Därefter ägnas det största utrymmet åt ögongodis i filmproduktion, datorspel och laserinstallationer. Framtidens underhållning presenteras som en visuell produkt, skapad av professionella kreatörer med sikte på individuella konsumenter. Det märks att det inte är Facebook som har sponsrat kalaset, för intresset för social samvaro är synnerligen svagt.

 

Utställningen får lov att kallas ytlig - i ordets striktaste bemärkelse. Den uppehåller sig nämligen helt i den digitala teknikens gränsytor; de tekniker som å ena sidan låter människor kontrollera datorer, å andra sidan låter datorerna frambringa någonting som är förnimbart för människors sinnen. Följaktligen finns här gott om skärmar, flertalet platta, men en skärm har formen av en klänning. Att vi i framtiden kanske kommer att bära flimrande kläder är tydligen väldigt revolutionärt.

 

Om något ska kallas för en revolution, borde det dock betyda att vårt sätt att leva tillsammans förändras i grunden. Jag betvivlar inte att digitaliseringen gör just detta, men på Tekniska museet erbjuds inget material för en fördjupad reflexion.

Ett möjligt undantag är utställningens ojämförligt största och vackraste verk: en interaktiv installation av Chris Milk, där besökarens rörelser återspeglas i en monokrom projektion i ödesmättad inramning.

Här finns bara två alternativ: antingen växer det ut jättelika vingar på din rygg, eller så kommer en svärm av småfåglar och pickar i sig hela din kropp. En dystopisk kommentar till den digitala revolutionen?

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – där kan du diskutera och kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!