Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”En vanlig snäll person kan också bli en slusk”

Daniel Sjölin.
Foto: OLLE SPORRONG
Essy Klingberg.
Foto: OLLE SPORRONG

Under sommaren publiceras författaren och tv-profilen Daniel Sjölins nya roman ”Erövraren” exklusivt på Expressens kultursida. 

Essy Klingberg samtalar med honom om att bli författare igen – och klivet från knasprosa till realism. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

INTERVJU. Det är måndag förmiddag, men när vi möts i lägenheten i Kristineberg har författaren Daniel Sjölin redan hunnit spela in veckans avsnitt av ”Två män i en podd”. Denna vecka har han och poddkollegan Eric Schüldt firat att de kallats machomän i SvD Kultur genom att dricka champagne. Alkoholfritt, understryker Sjölin, och tillägger att det hela blev lite av en besvikelse eftersom flaskan inte poppade som planerat. Han tillägger också att han precis var mitt uppe i att sopa köksgolvet, och ursäktar smulorna. 

Debatten om machomannens vara eller icke vara är inte det enda som gör Daniel Sjölin aktuell. Med boken ”Erövraren” återvänder han till romankonsten efter ett drygt decenniums uppehåll. Romanen är specialskriven för Expressens kultursida, och börjar på söndag gå som sommarföljetong. 

Foto: Agnes Florin

– Erbjudandet var ofattbart, så det var bara att tacka ja. En vanlig morgontidning kan ha med ett utdrag ur en roman som följetong, och om du inte läser den så gör det ingenting. Men Expressen har en så pass vässad kultursida att om det är dåligt så skulle det förstöra hela dagen. Jag vågade inte tänka så mycket på det där, det var bara att försöka tuta och köra.

Bokens huvudfigur är en SVT-programledare som går igenom en kris i såväl privatlivet som arbetslivet. För att bryta sig loss beslutar han sig för att bli en kulturman, något som visar sig vara lättare sagt än gjort. Daniel Sjölin säger att skrivprocessen skiljt sig från arbetet med hans tidigare romaner.

– En stor skillnad var att från början tänka på själva romanens pitch, så som jag kan tänka mig att människor inom drama och film jobbar. Och att göra det så läsvänligt som möjligt: Läsvänligt och roligt. 

– Jag tittade en del på de klassiska tidningsföljetongerna från 1800-talet, och såg att det behövde finnas ett framåtdriv, cliffhangers, och tydliga episoder. Formatet hjälpte, på samma sätt som det funnits en hjälp i formtvånget i arbetet med ”Romanen utan A”. Det gör att man inte uppehåller sig så mycket vid oväsentliga detaljer, utan fokuserar på genomförandet. 

'Den ena tolkningen är uppenbar: Att kulturmannen är en slusk.'

I sin podd har Daniel Sjölin regelbundet pratat om sitt arbete med en roman skriven utan bokstaven A. Men i ”Erövraren” skriver han realistiskt om en man som ligger närmare honom själv.

Du har, precis som bokens huvudfigur, också jobbat som programledare för ett bokprogram på SVT. Hur är det att skriva om en figur som man har mycket gemensamt med?

– Det är roligt. Jag har gillat att leka med det i mina tidigare böcker, att dupera läsaren och antyda att det kanske är mig det handlar om. Sen är det klart att det underlättar att skriva om miljöer man själv känner till. Men om jag hade betett mig som han gör när jag jobbade på SVT hade jag förmodligen inte vågat skriva den här berättelsen. 

Hur kommer det sig att du fastnade för just kulturmannen som motiv?

– Jag ville skriva en berättelse om en person som med hundra procents giltighet kunde tolkas på diametralt olika sätt. Den ena tolkningen är uppenbar: Att kulturmannen är en slusk. Att vanliga, snälla personer kan bli sluskar. Den andra är mer komplex: Att romanen skildrar omvända ordningar, och att handlingarna kan vara en del av en frigörelseprocess. Och de här två tolkningarna har samma giltighet. 

'Mina barn ska inte behöva plågas av min vilja att skriva böcker utan bokstaven A'

Att han så öppet pratat om sitt skrivande i podden har gjort honom till en tacksam måltavla. I sin podd har exempelvis Alex Schulman och Sigge Eklund gått till hårt angrepp mot ”Romanen utan A”. 

Daniel Sjölin säger att attacken var oväntad. 

– Det var oerhört dumt av mig att ta upp boken i podden, eftersom jag jobbat med den under så många år. Men jag hade en deadline och var tvungen att bli klar, oavsett vad som hände. Så jag tänkte nog att läsarna skulle hinna avgöra vad de tyckte innan någon annan gav sig på den. 

I podden har du också pratat om din motvilja inför att skriva sexscener. Hur kommer det sig att du trots detta valt att skriva en roman om spelet mellan könen? 

– Sex är ett väldigt effektivt sätt att skildra allt annat än sex. I ett sexuellt möte framkommer huvudpersonens självbild och hur den uppfattar sin omgivning, det är mer intressant än själva mötet. Men mötet måste ju till, och det var outsägligt pinsamt att skriva. Jag somnade när jag skulle skriva de scenerna, inte för att det var så fantastiskt erotiskt utan för att det var jobbigt. 

'Under åren jag varit borta skulle jag aldrig ha påstått att jag haft skrivkramp'

”Erövraren” tar ett estetiskt kliv från den språkmedvetna stil som utmärker Sjölins tidigare romaner, det som han själv kallar knasprosa.

– Det har varit en utmaning att skriva realistiskt. Tidigare har jag tänkt: ”Vem är jag att skriva realism?” Det kan ju alla andra göra. Faktum är att alla andra gör det, och de gör det bättre än jag. Nu har jag snarare tänkt att jag får göra så gott jag kan.

Hur känns det att återvända till skönlitteraturen efter så många år inom kulturjournalistiken? 

– Det känns jättebra. Det har funnits många skäl till att jag inte skrivit, från ekonomiska till sociala, men under åren jag varit borta skulle jag aldrig ha påstått att jag haft skrivkramp. Däremot har jag allt mer kommit att tänka på skrivkramp som ett socialt och psykologiskt paraplybegrepp för en rad olika sorters hämningar. 

– När jag fått frågan om varför jag inte skrivit tidigare har jag sagt att jag har mina små barn att ta hand om, och man tjänar ju inga pengar på knasprosa. Mina barn ska inte behöva plågas av min vilja att skriva böcker utan bokstaven A, för att låta det hända hade jag behövt omfamna bilden av det romantiska geniet ganska hyggligt. Jag har tänkt att jag antingen måste ha en enorm övertygelse om min egen förträfflighet för att skriva, eller någon sorts tillåtelse att göra det ändå. Det är kanske det jag fått till slut.


Prenumerera på ”Erövraren” här


Essy Klingberg är kulturskribent och medarbetare på Expressens kultursida. 




Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=85303&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil.