Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

En vacker stridsskrift över Grönlands döda

Grönländska Niviaq Korneliussen tilldelades Nordiska Rådetrs litteraturpris 2021.
Foto: Angu Motzfeldt / Gyldendal Norsk Forlag
Maria Edström.
Foto: OLLE SPORRONG

Grönländska Niviaq Korneliussen tilldelades 2021 Nordiska Rådets litteraturpris för sin bok ”Blomsterdalen”.

Maria Edström läser en ovanlig och djärv roman om att leva i ett motsägelsefullt kolonialt efterskalv.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. ”45. Kvinde. 38 år. Hængning.”

Kapitlen formar en nedräkning där vart och ett börjar med en lakonisk notering om vem och dödsättet. På Grönland var självmorden 2019 inalles 45 och detta statistiska faktum bildar den såriga och upprörda ramen i grönländska Niviaq Korneliussens roman ”Blomsterdalen” - ”Naasuliardarpi”. Romanen som vann Nordiska Rådets litteraturpris 2021 är ännu inte översatt till svenska men finns på både danska och norska, Korneliussen har skrivit såväl den grönländska som den danska versionen.

Foto: Gyldendal Norsk Forlag

”Homo sapienne” (2014) finns däremot på svenska och handlar om unga människor i Nuuk, de flesta med en fot i hbtq-världen. I ”Blomsterdalen” vävs flera teman samman, det namnlösa romanjaget älskar sin Maliina från det exotiska Öst-Grönland. På frågan om Maliina skjutit en isbjörn, får hon svaret att hon låter som en dansk. Det minsta problemet verkar faktiskt vara kärleken till kvinnor, omgivningen är förvånansvärt tolerant. En så okomplicerad skildring av hbtq-liv bortom den vanliga dikotomin av idealisering kontra neuros är ovanlig. Här fejkas stundom en orgasm och en dålig morgonandedräkt redovisas också.

Problemet är snarare att vara ung grönländare och att leva i ett motsägelsefullt kolonialt efterskalv. Romanjagets studier i Åhus visar hur svåra koderna är att tyda; de danska studenternas ironier parat med deras avsmak för grönländsk grovkornig humor försvårar kontakten trots att hon får beröm för sin danska(!)

Men det som gör Korneliussens roman så djärv är att hon vågar undersöka detta grönländska ”monster”, den här oregerliga, offentligt fisande och våldsamma gestalten, som inte blir insläppt på danska krogar och som hotar att trycka in ögonen på folk. Och som själv kan vara fördomsfull. 

Självmordens kalla statistik börjar uppta hennes tankar alltmer.

Romanjagets aanaa, mormor visar henne en håla i fjället, en gammal förvisningsplats från gemenskapen där kylan och svälten blev dödstöten. En dålig jägare, en sjuk farmor, en ofruktbar kvinna, tänker hon och identifierar sig med dessa out-casts. 

Likaså fascineras hon av Blomsterdalen i Tassilaaq - där Maliinas kusin tagit sitt liv - och där de döda får plastblommor på gravarna i kylan. Och självmordens kalla statistik börjar uppta hennes tankar alltmer.

Romanen ”Blomsterdalen” är ännu inte översatt till svenska, men finns på både danska och norska.
Foto: Fredrik Sandberg/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ett kraftfält av motsatser sprakar i romanen; det traditionellas livets spår i det moderna, ljuset och mörkret - inte bara i naturen - utan också inne i själen, där en glad och vild bärsärk och en deppigt självskadande ung kvinna samtidigt ryms i bokens gestalt. 

Korneliussen har skrivit en vacker stridsskrift över alla dessa döda, typisk inte bara för Grönlands urbefolkning - där nästan alla mist en anhörig - utan för flera urfolk runt klotet som tyst och utan att väcka större uppmärksamhet självdör.


ROMAN

NIVIAQ KORNELIUSSEN

Blomsterdalen/Naasuliardarpi

Gyldendal, 317 s


Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.



”Jag vet ingenting osexigare än avund”

KULTURKRIGET. Daniel Sjölin möter Horace Engdahl i ”Kulturkriget” för att prata om den värsta dödssynden. ”För mig är avunden en råtta”, säger Horace Engdahl.