Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En transvestits fall och uppgång

Marisol och Fredrik Ekelund. Foto: Emelie Asplund / Albert Bonniers
"Q".
Sven Olov Karlsson. Foto: JENS L'ESTRADE

I romanen "Q" skildrar Fredrik Ekelund hur det är att vid 60 inse att man är transvestit.

Sven Olov Karlsson grips av en berättelse om att ramla i botten och, äntligen, bli hel.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Malmöitisk medelålder med avundsvärt mycket på plats: radhus, rar fru, vuxna välartade barn, genuin vänkrets, uppburet arbetarförfattarskap. Till och med prostatacancern är överlevd.

Då blir Fredrik Ekelund transvestit.

Äktenskapets trygghet byts till intensivt flackande till Köpenhamn. Där uppstår Fredriks transjag, Marisol. Kjol och stay-ups botar mirakulöst den hemliga ångest som alltid härjat. Kokande plågor, från korta anfall till långa sjukdomsperioder. En evig fantomsmärta av att ha fått kvinnobröst amputerade, två stora sår där blodet flödar. Borderline, föreslog en läkare för länge sedan.

”Q” är hans/hennes/hens/henoms självbiografiska och prosalyriska, telegrafiska, kollageartade roman om detta. Om att ömsom störta ner i föraktets isolering, eller i kollektivets rus. Den erfarna prosan haglar från sidorna. Om hur peruk, makeup och stövletter ger jublande befrielse. Om hur lösbrösten läker. Sundet Sverige – Danmark blir könens överfart. Man i Malmö, kvinna i Köpenhamn. Om igen sker förvandlingen, nöts in i texten, till sist mer för den som skriver än för de som läser.

Identitetspolitik och homohatare

Nyligen gjorde jag ett författarbesök på RFSL i Dalarna. Varm, inkluderande gemenskap, men också vaksam tapperhet, så invand att den förstås inte bara kunde hängas av i föreningens tambur.

”Q” är både upptäcktsresa in i sådan gemenskap, och behandlar den där observansen och dess branta inlärningskurva. Transor balanserar på två klackar, av rädsla och skam. Av att vara nederst i hackordningen både i det offentliga rummet och i gayvärlden. 

Första gången ute som Marisol varnas hon för ”Ørstedsparken på andra sidan gatan, för invandrargäng som knackar bög där då och då”. 

Både invandrade och infödda homohatare får sina kängor av Ekelund, liksom den identitetspolitik som gör varje minoritet ”oberörbar för kritik, intocable, och islamister och transor, till exempel, jämställs med varandra”.

Jag fnissar av revansch när Ekstra Nyt noterar att ett gadeband gett sig på en transa som visst var kamsportsatlet och Afghanistanveteran och alltså gav dem storstryk.

 

LÄS MER – Sven Olov Karlsson: Svältande svenskar är närmare än vi tror

Attacken i Orlando

Marisol blommar ut i samma veva som Omar Mateens massaker i Orlando, Florida (50 döda, 53 skadade) och andra illdåd mot HBTQ-personer äger rum. Nyhetstexter om sådana trauman bryter upp berättelsen, liksom citat av Maggie Nelson eller Édouard Louis eller ur transvärldens medier.

Av utvikningarna är den mest givande Marisols brevväxling med transsystern Soledad, vetenskapligt skolad matematiker i Wien. En vänskap på papper som resonerar uppmuntrande och klarsynt om deras villkor och viljor, om att försöka ses igen. 

För att våga nya promenader, vidga cirkeln, hygger sig Marisol. Måltiderna brädar valfri Jan Mårtensson-deckare och sprången från ”alkoholtrampolinen” blir inte sällan skabrösa eller sorgliga, som när en minneslucka upphör vid Pågatågets slutstation. Hur orkar hen festa så?

Och hur ska frun Alice, barnen, vännerna, mamma, ta transeriet? Graden av chock varierar, från Alices förstummade sorg till karlkompisarnas kanske väl lätta klackspark. Bokens huvudärende är Marisols, inte omgivningens. 

Och den existerar för att Ekelund oavsett hamn och till varje pris är författare. Smått komiskt lovar han först familjen heligt att aldrig skriva om detta. Vill ändra sig senare, ber om lov. Barnen svarar okej. För de visste från början ”Att du skulle skriva om det. Att det skulle bli så.”

Tur det. ”Q” kan läsas som litterär upplevelse, eller följas som en vindlande stig, upptrampad för dig som ska komma ut eller har någon som ska till med det.

 

LÄS MER – Sven Olov Karlsson: Min barndoms by var värre än en "no go"-zon

 

 

ROMAN

FREDRIK EKELUND

Q

Albert Bonniers, 330 s.

 

Sven Olov Karlsson är författare, journalist och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är "Brandvakten".