Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En transvestits dikter om de oförenliga jagen

Fredrik Ekelund / Marisol M.
Foto: Emelie Asplund / Albert Bonniers förlag
Foto: Albert Bonniers förlag
Annina Rabe.
Foto: PRIVAT

Fredrik Ekelund har skrivit en diktsamling om att komma ut som kvinnan Marisol M.

Annina Rabe läser en berättelse om våldsamma motsättningar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Jag har förmånen att leva i en tillvaro och en tid där ganska lite queert är mig främmande. Men när Fredrik Ekelund häromåret kom ut som sitt transjag Marisol M höjde även jag lite på ögonbrynen. Fredrik Ekelund! Han med arbetarromanerna om det hårda livet i Malmös hamn, fotbollssnubben! Han som har polemiserat mot identitetspolitik! På något sätt har hela han framstått som ett slags antites till allt som kan kallas queer. 

”Q”, boken om hur Fredrik blev Marisol, var en rå och naken skildring av en smärtsam kommautprocess där hela hans gamla liv havererade, och om försöken att treva sig fram i en ny och omtumlande värld. Pendlingen mellan rusig extas och hårda samvetskval. Rädslan för våld och övergrepp. I sin nya tillvaro upptäcker han/hon dessutom att den egna sorten, transvestiten, står lägst i rang. 

Skulle det ens gå att skriva helgjutet om en process så fylld av våldsamma motsättningar?

Diktsamlingen ”Läppstifterska” är lite som en omtagning av ”Q”, fast i koncentrat. Det är samma berättelse. Samma dualitet, samma våndor, samma eufori. Några av de bästa dikterna är de där författaren söker sig tillbaka till sitt ursprung – letar efter tidiga spår av Marisol i sin hårt könskodade uppväxt. Här finns fina ”Spoon river”-liknande miniporträtt av döda hamnarbetare och tillfälliga sexuella kontakter.

Andra dikter känns inte lika genomarbetade, mer tillkomna i ett tillstånd av desperation. Ekelund/Marisol har också en irriterande svaghet för ordlekar av typen ”kuksköterskor” som skämmer. Men bristerna fyller sin funktion, gör skildringen ärligare. Skulle det ens gå att skriva helgjutet om en process så fylld av våldsamma motsättningar? 

Ekelund/Marisol är inte en. Gång på gång betonas de två jagen och inte sällan deras oförenlighet. Nej, Fredrik Ekelund blev inte automatiskt ”hel” bara för att han lät Marisol komma fram. Han är fortfarande en ganska straight man med en rätt konservativ syn på manligt och kvinnligt. Å andra sidan är det just denna motsägelsefullhet som gör Ekelunds och Marisols resa så intressant att ta del av. 


LYRIK

MARISOL M/FREDRIK EKELUND

Läppstifterska

Albert Bonniers, 152 s.


Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=76618&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.