Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En straffspark

HOMOFOBIN. Oidentifierade personer misshandlar Svyatoslav Sheremet ordförande för ukrainska organisationen Gay-Forum i Kiev 20 maj, 2012. De avbröt sig dock på grund av medieuppmärksam­heten och Sheremet kunde resa sig igen. Foto: Reuters

I morgon går avsparken till fotbolls-EM 2012 som utspelas i Ukraina och Polen.
Anna Hellgren avlägger en dyster rapport från hbtq-rörelsens fiendeland.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Faktarubrik

"En undersökning visar att 65 procent av invånarna i Kiev anser homosexualitet vara en perversion.

Snett nedanför Aj-Petriberget, längs sluttningen mot Svarta havet, ligger Simeiz. Inbäddade i fikonträd bland vittrande tsartida palats njuter 5 000 invånare Krims, och därmed Ukrainas, mest gynnsamma väderlek: milda vintrar och grönskande ljumma somrar. I semestertider kryllar platsen av barnfamiljer från hela det forna Sovjetunionen och – bögar. Här finns till och med en helt öppen gayrestaurang och nattklubb mitt på det största torget, en omöjlighet på fler ställen än i det gamla öst.

 

Sedan 1970-talet har Simeiz fungerat som tillflyktsort, först från de hårda förbudslagarna (tusentals män kastades i fängelse under Sovjeteran) och därefter från den homofobt våldsamma vardag som präglar de flesta länder från det gamla imperiet. Det betyder inte att befolkningen älskar hbtq-personer, en infödd bekant som ville arrangera filmfestival med hbtq-tema blev till exempel utslängd ur kommunhuset i en skur av hotfulla invektiv. Så länge ingen nämner elefanten vid namn är allt ok. Att hålla handen ännu en omöjlighet.

I det Ukraina som från och med i morgon står värd för herrfotbolls-EM grasserar homofobin. En undersökning från 2010 visar att 65 procent av invånarna i huvudstaden Kiev anser homosexualitet vara en perversion och/eller psykisk sjukdom. Så sent som i maj spreds fruktansvärda bilder på hur högerextrema fotbollshuliganer med våld stoppade det som var tänkt att bli landets första prideparad medan polisen passivt såg på. I parlamentet ligger ett lagförslag som likt S:t Petersburg vill förbjuda "homosexuell propaganda".

EM-maskotarna draperade i regnbågsfärger. Foto: Foto: Czarek Sokolowski BBC och andra har dessutom uppmärksammat hur många av Ukrainas fotbollsläktare till vardags bjuder naziflaggor, judehat och heilande.

Sedan länge är reserekommendationerna för människor med mörk hy, svart hår eller "icke-slaviskt-utseende" plågsamt tydliga: var vaksam, svara inte på provokationer, gå inte ensam om natten. Familjemedlemmar till svarta spelare i engelska landslaget har valt att stanna hemma av rädsla för sin säkerhet.

 

Fattigdomen i Ukraina är bedövande. Officiella fattigdomssiffror säger 24 procent, men döljer att en av åtta invånare lever i extrem fattigdom. 40 procent befinner sig i "akut social exkludering", vilket betyder att de på grund av fattigdom, bristande utbildning och kunskaper om samhällsfunktioner saknar möjlighet att delta i och påverka det offentliga livet.

Situationen i Ukraina är inte unik för länder som först levt under förbudslagar och hård Sovjetrepression för att därefter kastas ut i nyliberal experimentverkstad med den ortodoxa kyrkans konservatism som enda rättesnöre. I Ryssland misshandlas och förföljs dagligen människor med mörk hy eller "kaukasiskt utseende", öppna hbtq-personer är lovligt byte för både polis och högerhuliganer.

Så är Ukraina en olämplig värd för ett Europamästerskap i fotboll? Utan tvekan, ja. Inte minst för att de fantasisummor regeringen satsar på stadionbyggen - bara nydaningen av Olympiastadion i Kiev har kostat 700 miljoner dollar - och (lyx)infrastruktur skulle göra bättre nytta på annat håll.

Foto: Foto: Nils Jakobsson

Men utan att förringa den allvarliga bristen på mänskliga rättigheter så finns det något som skaver med de västeuropeiska ledarnas samfällda protester gentemot regimen och fängslandet av förra premiärministern Julia Tymosjenko.

Inte för att de säger ifrån och hotar att inte besöka mästerskapen – utan för vad de inte gör och säger när värdnationen är en starkare och som handelspartner mer intressant spelare än det både politiskt och ekonomiskt bankrutta Ukraina.

Var fanns hoten om bojkott när Kina arrangerade OS 2008? Eller när Ryssland tilldelades vinter-OS 2014, i den lilla subtropiska badorten Sotji - utan en enda skidbacke men strategiskt inklämd mellan Ukraina och Georgien?

Samma Ryssland står värd för herrfotbolls-VM 2018. Fyra år senare ska turneringen spelas i - Qatar.

Stora idrottsevenemang är smutsiga historier, även när de arrangeras i demokratier. De folkfördrivningar, 700 000 personer, som gav plats åt arenor och hotell inför OS i Seoul 1984 är fortfarande de största som skett i fredstid. Brittiska medier rapporterar om de slumstäder som växer fram i Newham i östra London, huvudplats för sommarens OS. En rusande fastighetsmarknad tvingar lågavlönade att hyra minimala rum förklädda till bostäder, som i bästa fall har rinnande kallvatten och inte alltför många skadedjur, för över 7 000 kronor i månaden.

 

De 1500 allra fattigaste planerar Newham att permanent utlokalisera till Stoke. OS-planerna har heller inte stoppat English Defence League från att paradera landets gator med muslimhat och misshandel på agendan.

Det är ingen vild gissning att Ukraina under Julia Tymosjenko tilldelades EM som en belöning och en uppmuntran att fortsätta vägen bort från Putin-beroende och i stället vända ansiktet västerut. Vid den tiden var både homofobi och rasism lika genomgripande som i dag. Lika många barn och unga levde hemlösa skuggliv på gatorna och fattigdomens utbredning var lika förlamande stor. Polisens väldokumenterade våld och korruption likaså. Däremot fanns västliga förhoppningar om en geopolitiskt viktig partner mitt i östligt hjärtland.

Mästerskapstilldelningen är ännu ett bevis i raden på att de stora kolosserna, Uefa, Fifa, IOK, likt de flesta statsöverhuvuden bryr sig mycket lite om mänskliga rättigheter och väldigt mycket mer om pengar, inflytande och makt.

Frågar du bögarna på Krim skulle de förmodligen föredra motsatsen.