En stor berättelse

Publicerad
Uppdaterad
Nicke Nyfiken var en judisk flicka. Jan Gradvall letar bland barndomsminnen och hittar en utställning i New York.
Nicke Nyfiken är en av många klassiska barnböcker som får en annan undertext när man läser om den som vuxen.
En vuxen man i gul hatt åker till Afrika. I djungeln ser han en glad liten apa som han fångar i en säck – och tar med den hem till sin lägenhet i västerlandet.
Jämför med Pippis pappa som är negerkung.
I den senaste filmversionen av Nicke Nyfiken, som gick på bio häromåret, hade man också ändrat den delen av historien. I filmversionen är apan så nyfiken att den följer efter mannen frivilligt.
Men en ny utställning på Jewish Museum i New York, som pågår fram till första augusti, gör en nyfiken på att läsa om Nicke Nyfiken av andra anledningar.
Jewish Museum är ett något bortglömt museum på Upper East Side på Manhattan. Det dyker upp först när de flesta tror att sträckan ”museum mile” har slutat.
Omgiven av pedagogiska New York-barnfamiljer, som hämtade ur Seinfeld eller någon Woody Allen-film, kan man just nu se en utställning om Nicke Nyfiken och paret som skapade figuren och böckerna.
Illustratören H.A. Rey (1898-1977) och hans fru Margret Rey (1906-1996) baserade Nicke Nyfiken på sin flykt från Nazityskland.

Det judiska paret Rey växte upp i Hamburg, med efternamnet Reyersbach, men flyttade 1936 till Paris. Efter fyra år i Paris flydde de 1940 på cykel, detta bara några timmar innan nazisterna tog över staden.
De klarade sig genom en kontroll när franska poliser charmades av de utkast till barnboksteckningar de hade i bagaget.
Paret cyklade genom hela Frankrike, ända ned till Portugal, innan de slut, via Brasilien, lyckades fly till säkerheten i New York, som blev deras nya hemstad.
Det rum som apan Nicke får hemma hos mannen med den gula hatten är en kopia av det hotellrum som makarna Rey bodde i under exilen i Paris.
Ett genomgående tema i Nicke Nyfikenböckerna är hur karaktärerna hela lyckas fly och rädda sig i sista sekunden. Ett annat att de ständigt hamnar i nya miljöer.
De flesta Nicke Nyfiken-böcker som getts ut, vilket även avspeglas i Bokus nuvarande utbud, har enbart H.A. Rey (Hans Augusto Rey) som författarnamn på omslaget.
Men utställningen på Jewish Museum påminner om att Margret Rey hade lika stor del i alla historier de gjorde. Medan maken satt vid ritbordet stod hon bakom och styrde historierna. Som hon beskriver det själv: ”Jag hade samma rörelsemönster som Nicke och viftade lika mycket med armarna.”
Från början var Nicke också döpt till Fifi, vilket innebär att apan lika gärna kan vara en flicka.
Det var den amerikanska förläggarens idé att döpa om apan till Curious George, vilket på svenska blev Nicke Nyfiken.

Utställningen påminner även om att Margret Rey, helt på egen hand, har gjort en annan av min sons favoritböcker, Pricken.
Pricken, som i Sverige också spelats som barnteater, handlar om en prickig kanin som växer upp i en omgivning där alla andra kaniner är enfärgat vita och blåögda.
Tant Lisa tycker att mamma Kanin ska lämna Pricken hemma när morfar bjuder på födelsedagskalas. Morfar tycker nämligen att kaniner måste se ut på ett visst sätt.
Och Pricken lämnas ensam hemma när alla andra gått på kalas.
I en hjärtskärande scen plockar den prickiga kaninen fram en flaska fläckrengöringsmedel, i ett försök att förgäves tvätta bort det som gör att omgivningen stämplar honom som annorlunda.
Därefter bestämmer sig Pricken för att fly hemifrån.
Även Pricken får en annan undertext efter utställningen på Jewish Museum. När makarna Rey kom till New York, en öppen stad för många av judisk härkomst, fanns det lika många prickiga kaniner som vita.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag