Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Några andetag är bättre än inga alls

Ulf Karl Olov Nilsson. Foto: Annika von Hausswolff.Foto: ANNIKA VON HAUSSWOLFF / NORSTEDTS
Anders Tegnell.Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/WENNERLUND STELLA PICTURES

Coronakrisen är inte bara en kris, den är också ett språk. 

UKON avlyssnar Folkhälsomyndigheten i en dikt exklusivt skriven för Expressens kultursida.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ingenting verkade otänkbart. 

Överdödligheten var normal.

Sambanden oväntade. 

Smakbortfall vid körsång.

Skolmåltidernas sidoeffekter. 

Blodtryckets eftersläpning.

Studenter på lastbilsflak.

Svårigheter att andas.

Det klassiska.

Vi låg strax under 50.

Vi ville ha ett öppet samhälle. 

Vi var tvungna att lära oss under tiden.

Vi hade chansen att slippa ett Italien i Sverige.

Vi trängde ihop oss i städerna.

En marknad med vilda djur.

En gudstjänst, en fotbollsmatch.

Fetma och ledvärk.

Dropparna föll genom luften.

Det var den perfekta världen för ett virus.

Vi måste kämpa. 

Vi kommer att få fler fall. 

Vi måste vara förberedda. 

Att göra mer är inte att följa försiktighetsprincipen. 

Att göra mer kan innebära att göra mer skada.

Risken för misshandel i hemmen.

Självmord och alkoholism.

Både maktlöshet och nyckfullhet.

Både arbetslöshet och andfåddhet. 

Både ensamhet och T-cellsimmunitet.

Så är det alltid när man ser tillbaka i backspegeln.

Att inte kunna andas själv.

Att bli lagd på mage.

Att drunkna inifrån.

Några andetag är bättre än inga alls. 

Håll andan i fem sekunder.

Pys ut luften genom lätt stängda läppar.

Imma en spegel. 

Stå och gå, om möjligt. 

Peta inte i ögonen.

Det handlar om århundradets högsta siffror.

Det är så stora tal att det inte går att förstå omfattningen.

Vi måste stanna hemma. 

Både inomhus och utomhus.

Både taxi- och bussförare.

Både tvål och vatten.

Vi har inte gjort en u-sväng. 

Vi hade otur.

Världen blev galen.

Vi är absolut av den åsikten.

Det är en strategi som fungerat väldigt bra. 

Vi ser en hyfsat positiv utveckling på sikt.

Det stora misslyckandet är att så många dör. 

Det är dåligt för varumärket Sverige. 

Vi föreslår en nationell lösning.

Vi föreslår en internationell lösning. 

Vi anser att det är hanterbart. 

Vi föreslår också en global lösning. 

Var och en i Sverige. 

Alla som har rätt att köpa teknisk sprit.

Alla onödiga resor till Gällivare.

Ramadan med eid al-fitr. 

Synagogorna under pesach. 

Paraders R-värde i Östergötland.

Ett kryssningsfartyg, en möhippa.

En kindpussande 60-årsfest.

Personer med förgymnasial utbildningsnivå.

Vi får se var vi landar. 

Vi har systemen på plats.

Vi har den mest uthålliga strategin. 

Vi är helt klart förbi puckeln på den blå kurvan.

Vi kör den totala nedstängningen.

Vi har kört alla covid-patienter mot dödsregistret.

Danmark och Tyskland får köra testballong. 

Aggregerad data från Telias mobiltelefonnät.

Stabsläge, förstärkningsläge och katastrofläge.

Vecka 9 och mardrömsmånaden april.

Inget land har satt ner foten ännu. 

Det går mycket dåligt, men det är på väg åt rätt håll.

Det sprids inte av myggor.

Det sprids inte via badvatten.

Det är oerhört allvarligt.

Det är jätteviktigt att vara vaksam.

Det handlar om svullna, lila utslag på fingrar och tår.

Det handlar om det högsta dödstalet per capita i världen.

Det är en politisk diskussion som vi överlåter till politikerna. 

En person, tio personer, hundra personer, tusen personer. 

Den femtusenfyrahundraåttioförsta människan. 

Den femtusenfyrahundraåttioandra människan.

Det är bra att vara självkritisk.

Vi kunde ha jobbat bättre och snabbare mot äldreomsorgen. 

Vi undrar om enskildas klädtvätt.

Vi undrar över blodgrupp och tandvård.

Vi undrar över sentinel- och syndromövervakning.  

Vi undrar om desinfektionsmedel, handsprit, handskar, 

förkläde, munskydd, visir, skyddsrock, 

medicinsk utrustning och omläggningsmaterial. 

Vi undrar om inkontinensskydd, tvättkorg och avfallspåsar.  

Vi undrar över rutiner för oroliga demenssjuka.

Vi undrar över skillnaden mellan att sova och att sövas. 

Vi undrar över de äldre äldre och de äldre äldre äldre.

De som löper tretusen gånger högre risk.

Vi får brev från människor i stark sorg. 

Vi undrar om det räcker.

Vi är bäst och sämst i klassen. 

Vi håller ut.

Vi hostar ibland. 

Vi går hem direkt, vid minsta tecken. 

Vi berättar sanningen. 

Livet pågår inte alls som förr i Sverige.

Kollegorna står och gråter.

Stödgrupperna för sörjande är inställda. 

Sexuella kontakter i sig är inget problem.

Vi vet att munskydd är bra och dåligt.

Vi måste akta oss för falska positiva provsvar. 

Nu vässas pr-kampanjerna för och emot sverigebilden.

Vi anser naturligtvis inte att det inte är en tävling.

Vi kan tänka oss att man får ett bättre eller sämre skydd.

Immunitet är inte alltid plus eller minus.

Den som tar ansvar.

Den som känner sig minsta förkyld.

Den som ser anmälningspliktiga samband.  

Det rullande medelvärdet och 460 000 förlorade levnadsår.

Alla fakta blir till sömn så snart vi lämnat dem ifrån oss.

Speglingen längre bort än så är otänkbar.

Vi vet nu vad det innebär att andas utifrån.

Vi vet att ett andetag alltid bör likna nästa.

Vi vet vem som är läkare och vem som är barn.

Vi ville göra vårt bästa.

 

Ulf Karl Olov Nilsson, (UKON) är poet och psykoanalytiker. Hans senaste bok är ”Röstautografierna”