Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En riktig gentleman

Klas Östergren slog igenom på bred front 1980 med "Gentlemen".
Foto: Stefan Lindblom/Helsingborgs-Bild

Valet av Klas Östergren på stol nummer 11 ger Svenska Akademien en både folkkär och respekterad ledamot.

Annina Rabe tror att han kommer passa utmärkt men beklagar att Ulf Linde inte ersätts med någon från konstens värld.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Man har i Akademiens göranden de senaste åren kunnat ana en viss dialektisk prägel, både när det gäller pristagare och inval av nya ledamöter. Således: en "smal" kontras gärna nästa gång av en "bred". Så efter invalet av Sara Danius, renodlad akademiker och kritiker, känns det helt logiskt att stol nummer 11 nu intas av Klas Östergren, en av våra mest lästa och folkkära författare. Han har ett stort och respekterat författarskap bakom sig. Sedan debuten 1975 med "Ismael", har han skrivit ett tjugotal romaner, varav den som allra mest tagit plats i den svenska litteraturhistorien är genombrottsromanen "Gentlemen" från 1980. Den oemotståndliga berättelsen om bröderna Morgans märkliga liv gjorde ett sådant avtryck i den unga litteraturen när den kom ut att en av mina gymnasievänner (vi gick i Södra Latin, samma skola som en gång Östergren) skrev ett klagande vykort till författaren: "Du har förstört vår skola. Alla här går omkring och vill vara som du". Hon fick ett väldigt roligt svar.


I Klas Östergrens författarskap finns alltid ett rejält mått av samhällskritik, men han är sällan uttalat politisk och lär knappast bli obekväm för Akademien. Det är snarare det svenska folkhemmet och dess självtillräcklighet han ger sig på, ofta med mycket satirisk udd.

När det gäller litteratur och konst har han en stark och rätt traditionell tilltro till det konstnärliga grundhantverket. I en intervju i Sydsvenskan 2009 uttrycker han viss sorg över att konstnärer i dag hellre "hoppar från broar" än ägnar sig åt skapande: "…misstron till de konstnärliga uttrycksmedlen är så stark och utbredd att man inte längre använder sig av dem". Och i hans romaner, som alltid i någon mån gäckar läsaren, kan man skönja samma känsla för mottagarens aktiva samspel med verket som hans föregångare Ulf Linde hade.


Så Klas Östergren kommer nog att passa utmärkt på stol nummer 11 och bidra till Akademiens nya "öppnare" image. Men det är ändå tråkigt och lite märkligt att man inte ersätter Linde med någon som har förankring i konstens värld. Det känns nästan som en markering. Nu är det ännu en gång befäst att Svenska Akademien på 2010-talet är en angelägenhet för skönlitteraturen och inte så mycket annat.


FOTNOT. Läs även Nina Lekanders blogginlägg om Östergrens rötter här.