Gå direkt till sidans innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

En rastlös poet tar vägen till barndomslandet

Ingela Strandberg.
Foto: SARA MAC KEY / NORSTEDTS
"Att snara en fågel".

I sin nya diktsamling håller Ingela Strandbergs Heidegger i ena handen och ett skogsrå i den andra. Björn Kohlström läser en koncentrerad färd mellan myt och verklighet.

LITTERATUR | RECENSION. Rastlöshet har varit Ingela Strandbergs modus som poet sedan hon debuterade på 1980-talet, och sällan har den väl uttryckts så åskådligt som i ”Väg 153” från 1991. Men fortfarande är denna rastlöshet konstnärligt produktiv, något hon med eftertryck visar i sin nya samling, ”Att snara en fågel”.

Diktjaget rör sig i sällskap med var sin auktoritet i bokens två sviter. I den första ett skogsrå, som lär ut överlevnad när tillvaron är mörk och hotfull. I den andra filosofen Heidegger, som på sitt lite kryptiska sätt lär ut förståelse, som väl också är knutet till en slags överlevnad. 


LÄS MER – Nina Lekander: Gott om kropp – men personligheterna saknas

Magiskt tänkande

Och Strandberg själv lär ut diktens unika förmåga att peka ut en erfarenhet, visa dess nödvändighet: ”Om nätterna ylade / stjärnorna som vargar / från en plats varifrån / man kommer ensam / och i nya kläder smidda / av eonernas smeder”. Här finns gott om kopplingar till ett magiskt tänkande. 

Dikterna tar till vara ett dynamiskt växelspel mellan myt och vardaglighet, där Strandberg rör sig i barndomsminnets storögda fascination och i nutida nyktra skogsmiljöer. Hon skildrar en bildningsresa i miniatyr, från enkla förhållanden, men där hon tar skammen i handen och sedan förpassar den till det förflutna. 


LÄS MER – Ulrika Kärnborg: Litteraturen är nyckeln till det moderna Kina

Bruno K. Öijer

Den fågel som titeln omnämner är en metafor för barndomen. Vi är alla fåglar, som hotas att snaras – att snärjas av plikter, konventioner och samhällets krav på anpassning. Det finns ett rebelliskt motstånd här som ges ytterst vackra uttryck, i dikter som sitt korta format till trots öppnar mot storslagna vyer.  

I sitt sätt att tillvarata barnets sårbarhet helt utan nostalgins filter och sin lojalitet med vägens lockrop kan Strandberg erinra om en annan rastlös romantiker, Bruno K. Öijer. Hon har en precision i sitt bildspråk som jag uppfattar som helt självständig, och i den här boken visar hon också prov på en koncentration som gör de koncisa dikterna till en läsupplevelse av stort format.  



LYRIK

INGELA STRANDBERG

Att snara en fågel

Norstedts, 63 s.


Björn Kohlström är gymnasielärare och litteraturkritiker.


I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång om feminismen efter metoo med Kajsa Ekis Ekman och Anna Hellgren. Kultur-Expressen finns även som podcast.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.