Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En otäck övning i att leva under auktoritärt styre

Statsminister Stefan Löfven och Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Regeringen verkar ha vant sig vid att kunna inskränka medborgerliga fri- och rättigheter.

Jonas Gardell ser hur samhället har påverkats under coronarestriktionerna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Socialminister Lena Hallengren öppnade i veckan som gick för att samhället aldrig kommer att återgå till det normala. I en intervju med TT sa ministern: ”Successivt har det kanske sjunkit in att vi inte bara kommer att gå tillbaka till det samhälle som vi hade innan på många sätt”.

Jag blev iskall när jag hörde vad hon sagt.

Vad var det hon hade mage att insinuera?

Ska vi inte öppna samhället igen?

Detta samtidigt som regeringen begärt att den antidemokratiska och bitvis troligen grundlagsvidriga pandemilagen ska förlängas utan att riktigt ens förklara på vilka grunder. 

Vidare, fortsatte hon, hade hon gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att analysera om man ser behov av restriktioner i vad hon kallar ”ett nytt normalläge”.

Det var faktiskt smått chockerande. Det verkade inte bättre än att Hallengren uttalade ett direkt hot mot det öppna, demokratiska samhället.

I ett slag svindlade det. Hotades mötesfriheten? Demonstrationsfriheten? Det fria ordet? Kyrkan, kulturen, idrotten?

Allt det som vi under snart ett och ett halvt år försakat just för att få behålla!

Och Hallengren gjorde det dessutom precis som fas 4 ska sätta i gång och den stora massan vaccineras, den stora massa där de flesta själva egentligen inte på allvar hotas av covid-19 utan vaccinerar sig främst av två skäl: Som en solidaritetshandling med riskgrupper och vårdpersonal samt för att få tillbaka vårt öppna samhälle.

I kampen mot pandemin har det införts lagar som tagit ifrån oss, eller starkt begränsat, våra medborgerliga rättigheter.

Forskare har tystnat. Debattörer har tystnat. Oppositionen har tigit still.

Man kan kanske argumentera för att det varit nödvändigt under rådande omständigheter, att det varit för det allmännas bästa, men minns att varje auktoritär regering i alla tider alltid använt exakt det argumentet för att inskränka sina medborgares frihet.

Att det är för det allmännas bästa. 

Det är ett stort problem att vi åsidosatt grundlagsskyddade demokratiska fri- och rättigheter, som till exempel rätten att demonstrera och rätten att fira gudstjänst, utan att det föregåtts av en kritisk och djupgående diskussion. 

Och att de som faktiskt vågat ifrågasätta åtgärderna eller pekat på dess risker blivit misstänkliggjorda och angripna, både i sociala medier och i gammelmedier.

Forskare har tystnat. Debattörer har tystnat. Oppositionen har tigit still.

Likadant nu efter Hallengrens intervju. Visst hördes protester: de snabbaste var från någon sverigedemokrat, någon miljöpartist på kommunnivå, ordföranden i Liberal ungdom och från Nyamko Sabuni, men inte ett ord från exempelvis Ulf Kristersson, som ändå påstår sig vara oppositionsledare.

Pressad av kritiken försökte Hallengren senare på kvällen samma dag ändå halvt om halvt ta tillbaka sina uttalanden och försäkrade att det alls inte var avsikten att begränsa mötesfriheten eller allmänna sammankomster utan att det ”till exempel kan handla om testning”. 

Det senaste årets restriktioner har varit en otäck övning i att leva under auktoritärt styre.

Problemet är att det inte alls var vad socialministern sagt. Hon sa, jag citerar: ”vilka typer av restriktioner, begränsningar och åtgärder som möjligen kan vara en del i ett nytt normalläge, det är det vi ber myndigheten titta på.”

Det senaste årets restriktioner har varit en otäck övning i att leva under auktoritärt styre. Och det är skrämmande hur snabbt vi har vant oss, och hur regering och myndigheter verkar ha vant sig vid att kunna peka med hela handen och inskränka än den ena, än den andra medborgerliga fri- och rättigheten utan att någon egentligen ifrågasatt dem.

Nej, jag tror verkligen inte att socialminister Hallengren försökte sig på någon statskupp, men jag misstänker faktiskt att hon blivit fartblind.

Redan då måste varningsflagg hissas.

Inte minst för att vår andre oppositionsledare, Jimmie Åkesson, ungefär samtidigt ifrågasatt rösträtten för delar befolkningen – också det för övrigt följt av tystnad från Kristersson.

I närheten av min bostad ligger Stigbergsparken, en vacker gammal park med uppväxta träd och rester av skärgårdsberg, som nu på våren lyst blått av scilla och gult av påskliljor. Det är ett av få, små grönområden som finns i området.

Nu har kommunen bestämt att den nya tunnelbanestationen Sofia ska ha sin huvuduppgång precis här, och därför ska många av träden huggas ner eller flyttas och parken skövlas och förvandlas till ett Odenplan i betong. Det är egentligen inte alls nödvändigt för stationens skull eftersom man skulle kunna bygga de hissar som ska leda ner till perrongen så att de smälter in i den befintliga parken.

Det har funnits en stark lokal opinion mot beslutet att hugga ner de friska träden, man har samlats till protestmöten, man har försökt demonstrera. De som bor i närområdet vill gärna kämpa för sin närmiljö, sin park och sina vackra träd.

Så kom pandemilagen och under vintern har alla protestmöten och demonstrationer förbjudits – det vill säga våra medborgerliga demokratiska rättigheter har berövats oss – och då min själ, just då alla uppmanats att knappt ens gå ut, än mindre mötas, passade kommunen på att hugga ner träden.

Ingen fanns ju som kunde protestera.

Det är lätt att hugga ner och rasera, det är mycket mödosamt och svårt att bygga upp.

Det här är ett litet exempel, till och med kanske ett futtigt exempel, men jag använder det för att det är så tydligt: kommunen tog skydd bakom pandemilagen för att genomföra ett irreversibelt beslut utan att behöva möta en obekväm demokratisk opposition eller riskera demonstrationer.

En dag var träden bara borta och ingen fanns som hade fått protestera.

Ett träd som huggits ner är borta för alltid. Det växer inte upp igen. Det är lätt att hugga ner och rasera, det är mycket mödosamt och svårt att bygga upp.

Likadant är det med demokratin.

Det finns inte en demokratisk frihet eller mänsklig rättighet vi vunnit utan politisk kamp och personligt mod. Och det finns inte en demokratisk frihet eller mänsklig rättighet vi kommer att få behålla om vi inte är beredda att fortsätta den kampen.

När de flesta av oss, förhoppningsvis inom några månader, vaccinerats måste vi kräva att Sverige omgående öppnas igen och att vi får återta samtliga våra medborgerliga fri- och rättigheter.

Och därefter påbörja en seriös analys om vad som faktiskt hände med konungariket Sverige och världen under pandemin.

Vad av det vi gjorde som var rimligt, vad som inte var rimligt och vad som i efterhand kanske visade sig vara helt galet.


Jonas Gardell är författare, artist och medarbetare på Expressens kultursida.



Lyssna på ”Lägg ut!”

https://embed.radioplay.io?id=83264&country_iso=se

En podcast om journalistik och medieveckan – av Expressens kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind. Varje fredag med en spännande gäst.