Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En ny 'Nötknäpparen' växer fram ur dansen

HYBRID. Den klassiska baletten flätats samman med street, break, hiphop och r'n'b. Illustration: Helén Rasmusen.
Fredrik "Benke" Rydman. Foto: Izabelle Nordfjell
En underhållande familjeföreställning med alla sina lager av samtidsblinkningar, dubbel- och trippelironier. Illustration: Helén Rasmusen

Jens Liljestrand roas av Benke Rydmans falskt skorrande "Nötknäpparen" på Dansens hus.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Dans

NÖTKNÄPPAREN
Efter Pjotr Tjajkovskij
Idé och koreografi Fredrik "Benke" Rydman
Dansens hus, 1.40 t.

De gulliga överklassfamiljerna som varje år flockas till Kungliga Operans julklassiker "Nötknäpparen" måste ha retat gallfeber på Fredrik ”Benke” Rydman, just nu en av Sveriges och världens mest uppmärksammade koreografer, inte minst sedan succén med omtolkningen av ”Svansjön” 2011.

Illustration: Helén Rasmusen

 

Nu återvänder han till Tjajkovskij med en sprakande samtida ”Nötknäpparen” som skär ordentligt mot såväl Hoffmans konstsaga som Elsa Beskows näpna ”Petters och Lottas jul”. I Dansens hus uppsättning har den klassiska baletten flätats samman med street, break, hiphop och r'n'b.

Illustration: Helén Rasmusen

 

Tjajkovskijs ljuvliga musik tillåts skorra falskt och blandas med nyskrivet av Anna Ternheim och Danny Saucedo, när den fattiga flickan Clara lämnas ensam på en soptipp i ett land ”långt, långt borta” medan hennes föräldrar åker för att tigga i den rika världen.

Illustration: Helén Rasmusen

 

Ensam på soptippen blir Clara ett offer för organtjuven Drosselmeyer, en falsk jultomte med drag av vampyr, som försöker muta henne med dockor och leksaker. Ur säcken hoppar både en Darth Vader och en Super Mario, och förstås nötknäppardockan, hälften soldat, hälften ballerina.

Illustration: Helén Rasmusen

 

Och i stället för prins förvandlas nötknäpparen – förstås – till en smäktande Justin Bieber-kopia: ”Stop cracking my nuts!” smörsjunger han med en tvetydighet som på sätt och vis sammanfattar denna underhållande familjeföreställnings alla lager av samtidsblinkningar, dubbel- och trippelironier.

Illustration: Helén Rasmusen

 

Det som roar den unga delen av publiken mest är dock inte dansen, utan det som sker bredvid. En flamsig publikvärd (Jörgen Thorsson) inleder föreställningen med att på bred värmländska be publiken stänga av mobiltelefonerna och peka ut nödutgångarna.

Illustration: Helén Rasmusen

 

Men de rutinmässiga instruktionerna glider över i ett oväntat inlevelsefullt engagemang för att ”bygga broar” mellan scen och publik. Här uppstår ett slags spel-i-spelet, som å ena sidan utvecklar uppsättningens implicita satir mot en alltför publikfriande danskultur, å andra sidan dess budskap om dansen som en frizon.

Illustration: Helén Rasmusen

 

Finalscenen blir en närmast parodiskt sockersöt uppvisning i ”klassisk” balettkonst, men denna gång som en ouppnåelig dröm om perfektion i en trasig värld. Så blev det gulligt till sist, ändå.

Bara på ett annat sätt.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!