Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En musikal om en förlorad barndom

Charlotte Engelkes har gjort en musikal om sin mamma. Foto: Mats Bäcker
Charlotte Engelkes fick Expressen musikpris Spelmannen 2012. Foto: Ellinor Collin

Pristagaren på Expressens kulturfest 2013.

Foto: Sara Strandlund

Margareta Sörenson ser Charlotte Engelkes "Min mamma" på Tribunalen, en dokumentärmusikal om en mor utan närhet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIKAL

MIN MAMMA
Av Charlotte Engelkes och Sophie Holgersson

Teater Tribunalen, Stockholm

Speltid 1.10 t.

Den fenomenalt framrusande regissören och dansaren Charlotte Engelkes har länge satt bromsspår i parketten med sin frejdiga vanvördighet. När hon nu talar om sin mamma håller hon en annan ton. Den är mild och nästan försiktig, trots att man snart förstår att en förälders svek har svidit svårt och att det tagit lång tid att komma igenom och, kanske, förbi det värsta.

Engelkes rör sig dock suveränt i det som kallas en dokumentärmusikal runt en nästan tom scen och en storbild. Där rullar dokumentära bilder av hennes egen mamma, en äldre kvinna, märkt av missbruk.

Kalla fimpar och gräddade våfflor

Alla mammas morgonrockar har fickorna fulla av fimpar, lika utrökta och kalla som filmbilderna av den grubblande mamman. Charlotte Engelkes byter morgonrockar, hon gräddar våfflor, hon småpratar trivsamt i denna soloshow också om det mest förfärliga, bristen på kontakt med den som borde vara närmast.

Närheten kan inte återupprättas långt senare i livet. Det är lätt att skratta åt det absurda i en mamma som missar hela idén med föräldraskap och Engelkes känsla för det bisarra är finkalibrig.

Något står i vägen

Men för de allvariga såren efter en delvis inställd barndom är uttrycken svagare och vagare, som sånger i bluesigt vemod. Självplågeriet antyds, som när hon placerar ut sugkoppar på lår och mage - stora röda märken lyser när de rycks bort.

Att punktera det storslagna är Charlotte Engelkes bästa gren, men här tycks något stå i vägen för att gå till storms mot det heligförklarade moderskapet. Kanske både den egna mamman, grånad och sjuk, och den egna dyrköpta erfarenheten.

Gamla mamma ser bräcklig ut på sin säng och väcker mer medlidande än den magnifika dottern. Och en bubbla sluts kring just den här mamman och dottern till vilken det är svårt att få inträde.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!