Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En medelålders mamma med blytunga privilegier

Kronprinsessan Victoria.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Martina Montelius.Foto: Niklas Hellgren

Idag fyller kronprinsessan Victoria 43 år.

Martina Montelius gratulerar på födelsedagen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BREV. Kära Victoria! Tycker du också att det blir svårare och svårare att fylla år? Du och jag har kanske båda levt halva våra liv. Med ett virrvarr av utkämpade strider och avtäckta glädjeämnen innanför västen måste vi slöjda en hävstång som orkar slunga oss hela vägen genom en framtid som vet så mycket mer om oss än någon kunde veta när vi föddes. 

Nu är du en medelålders mamma med blytunga privilegier.

För 43 år sedan var du en mycket liten prinsessa. Nu är du en medelålders mamma med blytunga privilegier och det eviga kravet, det jag inte avundas dig, att se glad ut. Men du bär väl samma våndor som jag – allt det som varken pengar i överflöd eller diskreta livvakter i faggorna kan skydda mot. Hur erövrar du livet när du måste fylla så många klänningar och bedyranden av engagemang och fester till din ära? Jag har aldrig träffat dig – men jag har sett dig i verkligheten. 

Det är något med dina ögon. De strålar av en sorgmärkt beslutsamhet som jag tror är din egen, en som du skulle ha haft även om du vore uppfödd på bidragsförskott och dammkorn som virvlade över låtsasparketten i ett klaustrofobiskt vardagsrum långt borta från slott och rashästar. 

Foto: H.M. KUNG CARL XVI GUSTAF / TT SCANPIX POOLBILD

När du och jag var små trodde jag att du hade krona på dig och satt på en tron hela dagarna, och betjänter kom och gav dig allt du ville ha; rosa bakelser, små hundar med rosetter i pälsen, ja, om du ville klädde betjänterna ut sig och spelade teater för dig. Jag trodde inte att prinsessor behövde bry sig om något alls utom vilken prins de skulle gifta sig med, för så stod det i sagoböckerna. 

I dag förstår jag att en prinsessa säkert också är en sorts betjänt. Åt hela sitt folk. Om prinsessan får ångest blir folket ledset när det läser om det i tidningen. Alla undrar om prinsessan var vackrast på kalaset, om hon bryr sig om de nödställda, om hon verkligen tycker om sina föräldrar. Jag föreställer mig att jag skulle abdikera om jag vore du. Bara ta stålarna och dra, som jag föreslog din systerdotter Leonore när hon föddes 2014. Men så tänker jag ju på min balkong i Vällingby, för att tanken på att vara prinsessa för mig framstår som absurd. 

Det är så många som dör från oss att överlevarskulden är svår att undvika.

Det jag undrar, med fem dagar kvar till min 45-årsdag, är om jag verkligen är värd ännu mer liv. Det är så många som dör från oss att överlevarskulden är svår att undvika. Ska vi verkligen strutta runt och hurra för oss själva som om ingen bister morgondag funnes? Är vi inte lite väl självgoda? Jag tycker ändå inte det. Ingen blir väl gladare av att just du och jag flagellerar oss genom hela sommarnöjet. 

Kronprinsessan 1990.Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT NYHETSBYRÅN

Jag tycker att vi båda kan använda våra födelsedagar som ursäkt för att göra slarvsylta av våra stickiga prinsesskronor och kalasa på den ofattbara genetiska successionsordning som råkat leda till att vi blivit födda överhuvudtaget. Vi kan ju alltid be om förlåtelse nästa dag om vi grips av ruelse. Snart är vi gamla och måste byta ut knäskålarna och ångra allt vi gjort fel och hoppas att våra barn inte blir osams när vi är döda. 

Och du har säkert inte heller någon semester. Victoria, jag hoppas att din födelsedag är en påminnelse om allt du har klarat i ditt liv, och att dina 43 tillryggalagda år kan vara såsom en tomtesäck fylld av knipsluga lysmaskar som kastar solkatter över snårstigen in i de smygande ålderstecknens och den gryende sentimentalitetens dovt morrande tallskog. 

Grattis till att du lever! 

 

Martina Montelius är författare och dramatiker och medarbetare på Expressen Kultur. Hon gör även podcasten Lunch med Montelius.