Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En lysande roman om att få vara den man är

Christina Kjellsson. Foto: Ola Kjelbye / OLA KJELBYE
"Nu är jag ung hela mitt liv".

Martina Montelius får syn på en bekant kamp för att få vara sig själv i Christina Kjellssons "Nu är jag ung hela mitt liv".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

CHRISTINA KJELLSSON

Nu är jag ung hela mitt liv

Kabusa

Ålder 13-16 år

“Vill du vara en särling?" Vilken underlig fråga. Jag fick den av en lärare när jag gick i högstadiet. Frågan var en anklagelse: vill du ödelägga ditt liv genom att envisas med att vara sådan som du är? Barndomen kan, när den är på det humöret, vara en segdragen, påtvingad inrullning i en likriktningskåldolme.

Som för Mirjam, den sönderkämpande, 14-åriga protagonisten i Christina Kjellssons “Nu är jag ung hela mitt liv". Tillvaron i hennes lilla by, impregnerad av cigarettrök, utseendetjat och långpendlande föräldrar, är plågsamt lik en tom glasburk med små, små lufthål i det hårt åtskruvade locket.

Författaren Christina Kjellson är själv en sådan som kan misstänkas för att vilja vara en särling. Från en liten by i Jämtland, är hon väldigt mycket Mirjam. En föga insmickrande orddyrkare, och ännu värre: en kvinna som garanterat är roligast på festen. Roliga kvinnor är populära objekt för misstänksamhet och förakt. Ganska sällan blir de uppraggade. Jag vet vad jag talar om. Kvinnor, sådana som Mirjam snart ska bli, ska vara tysta, sköra och i starkt behov av undervisning.

Fläskar på med ordlekar

Som förebild och kumpan, om man så vill, har Mirjam den unga morsan Janet som är helt ointresserad av att ändra på henne, få henne att vilja bli undersköterska eller dricka sprit och visa brösten.

Denna vackert 1970-talspatinerade berättelse, en fristående fortsättning på uppväxtskildringen "Solknepet", är en befrielseroman. Men den är mer än så. Kjellsson försöker inte stävja sin språkekvilibrism för att ställa sig in. Hon fläskar på med bilder och ordlekar. Dessutom undviker hon ungdomsromanens vanligaste blotta, den att förminska tonårstidens becksvarta ångest. Här ställs den högst berättigade fråga som blir aktuell för den snart vuxna: "Vill jag verkligen leva?" Det är fasansfullt, men så tänker många unga människor. Alla vill att du ska vara på ett visst sätt, och ingen tycks respektera din egen åsikt i frågan.

Det är just denna belägenhet Kjellsson ringar in i sin bok, och hon gör det med all den surt förvärvade pondus och associationsrikedom som tillkommer en ärrad krigare.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!