Kanske har ni redan hunnit se klippet som sprids på den 18-åriga syriska simmerskan Yusra Mardini. För ett år sedan räddade hon livet på 20 andra flyktingar. De var på väg över Medelhavet i en gummibåt som började ta in vatten. Hon och systern Sarah simmade i tre timmar för att bogsera båten i säkerhet på grekiska Lesbos. Nu är hon en av tio atleter som tävlar för Team Refugees i OS.
Det är en välkommen fackla av olympiskt hopp för en tävling som famlar i mörker. Årets spel hålls i ett land som vacklar på ruinens brant, med en president som ska ställas inför riksrätt och mot en fond av avslöjanden om systematisk doping som hotade att diskvalificera hela den ryska delegationen.
Läs även: "Historiskt deltagande för flyktinglaget i OS".
Omöjligt att inte bli berörd
När Team Refugees vandrade in på invigningen i Rio möttes de av stående ovationer. Obama twittrade att laget visade att man kan lyckas oavsett var man kommer ifrån. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon log.
Det är omöjligt att inte bli berörd av Yusra Mardinis hjältemod. Samtidigt verkar världens ledare bli allt mer likgiltiga inför de 65 miljoner människor på flykt som hon representerar. Mer än 3 000 människor har dött på resan över Medelhavet, bara i år.
Visst är individuella stordåd och lysande exempel ett olympiskt ideal. Men vi verkar ha svårare att leva upp till ett annat – det om respekt för alla människors universella rättigheter.
Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.