Ni vet den där killen som kunde gå på vattnet. Inte för att det är så mycket att snacka om. Det finns många som kan gå på vatten. Fast för det mesta vet de inte om det eftersom de inte försöker. De försöker inte eftersom de tror att de inte kan. I vilket fall som helst, den här killen trodde ju det, försökte och gjorde det. Och det var då alltihop började.
Killen hade en lärjunge som stod honom väldigt nära men som sen förrådde honom. Inte för att det heller är så märkvärdigt. Massor av människor blir förrådda av någon som står dem nära. Och om de inte stod varandra särskilt nära skulle det knappt ens betraktas som förräderi, eller hur?
Sen kom romarna och korsfäste honom. Vilket inte heller är så värst unikt. Romarna korsfäste massor av människor. Och inte bara romarna. En massa andra länder korsfäste och dödade massor av människor. Alla slags människor. De som utförde mirakel och de som inte gjorde det.
Men den här killen återuppstod tre dagar efter korsfästelsen. Fast förresten var det inte första gången som en sån grej hände, inte den sista heller för den delen. Men den här killen, påstås det, den här killen dog för våra synders skull.
Det finns massor av människor som dör för våra synder: girighet, svartsjuka, högmod eller andra mindre välkända synder som man inte har sett till på väldigt länge. Folk dör som flugor på grund av våra synder och ingen orkar skriva ens en Wikipediaartikel om dem.
Men om den här killen skrev man. Och inte vilken artikel som helst, utan en riktigt lång en med massor av bilder och blåa hyperlänkar. Inte för att en Wikipediaartikel är så himla märkvärdig. Det finns hundar som har fått Wikipediaartiklar skrivna om sig. Typ Lassie. Och det finns sjukdomar som har artiklar på Wikipedia, som scharlakansfeber och multipel skleros.
Men den här killen, påstås det, åstadkom – till skillnad från multipel skleros och Lassie – det han gjorde genom kärlekens kraft. Vilket förstås inte heller är något nytt. När allt kommer omkring har vi ju de här fyra engelska grabbarna med frisyrer och till och med skägg precis som han, även om de var lite mindre berömda, som också sjöng en massa sånger om kärlek. Två av dem är redan döda, precis som han. Och de råkar också ha en Wikipediaartikel.
Det var ändå något särskilt med den här killen. Han var Guds son. Förutom det så är väl faktiskt vi allihop Guds barn, är vi inte? Vi föddes till hans avbild. Så vad i helvete var det med den här killen som gjorde honom så himla stor? Så himla stor att massor av människor genom hela vår historia har blivit frälsta och dödade i hans namn?
Hursomhelst firar halva världen hans födelsedag vartenda år i slutet av december. På många ställen snöar det då och alla är glada. Men även på ställen där det inte snöar är folk glada den här dagen. Och varför det egentligen? För att en mager kille som föddes för mer än 2000 år sedan bad oss allihop att leva kärleksfulla och moraliska liv och sedan dödades på grund av det.
Och om det är den lyckligaste tilldragelse som vårt knäppa släkte har att fira, då förtjänar det också en Wikipediaartikel. Vilket den också har. Gå till närmsta dator och skriv ”mänskligheten” så får ni se. Kort. Väldigt kort. Inte en massa bilder.
Men ändå. En hel artikel om ett fascinerande och lätt förbryllande släkte. Ett släkte som kunde ha gått på vattnet men aldrig har försökt. Ett släkte som kunde ha dödat alla som tror att världen kan bli bättre och som i de flesta fall också gjorde just det. Så god jul till er också.
Etgar Keret
Etgar Keret är författare, bosatt i Tel Aviv och slog igenom förra året med novellsamlingen Åtta procent av ingenting. Hans senaste bok på svenska är Goda intentioner (Bastion förlag 2009).
Översättning från engelska Nina Lekander.