Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

En i publiken svimmar – och får bäras ut

Mai Lisa Guinoo, Endre Schumicky.
Foto: Tilo Stengel
Arika Yamada, Hiroki Ichinose, Joseba Yerro Izaguirre, Janine Koertge, Danielle de Vries, Miguel Duarte, Pascal Marty, Sabine Groenendijk, Valērija Kuzmiča.
Foto: Tilo Stengel
Arika Yamada.
Foto: Tilo Stengel
Hanna Höglund.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

På Göteborgsoperan gör publiken en nedstigning i Hades genom Maxine Doyles dansföreställning. 

Hanna Höglund dras med i en makalös och backanalisk dans-rit.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Frasandet från dramatiska palazzobyxor, ett rödskrubbat knä under en puffklänning, känslan av att ”den dansaren tittar rakt på mig”. 

Koreografen och regissören Maxine Doyles dansföreställning ”Here not here” är showen jag inte vågade tro skulle bli av, för att jag hade blivit så gruvligt besviken om den inte blivit det. Men Göteborgsoperan lyckades öppna igen efter nedstängda julhelger med covid. Och Doyles nya verk tillsammans med scenografen Es Devlin och kompositören Rachael Dease har lyckats gå till premiär. 

Doyle är en scenkonstnär vars verk har förmågan att förändra människor i grunden. I foajén vittnar besökare om att hennes Macbeth-tolkning ”Sleep no more” med kompaniet Punchdrunk, som spelats i ett antal världsmetropoler, haft just den effekten. Jag har själv testat på att i Punchdrunks händer förvandlas till en utstött Peter Grimes i en chockerande läskig ljudkonst-möter-live action-pjäs bland gator och fiskebodar i staden där Benjamin Britten-operan med samma namn utspelar sig. Det handlar om immersive, uppslukande, teater och scenkonst där publiken dras in i skeendet och den fjärde väggen rämnar så det tjongar om det. 

Så mina förväntningar har varit höga. Och på Göteborgsoperan infrias de delvis. 

Man har inte en aning om vad som ska hända bakom nästa krök i denna nedstigning i Hades.

Här delas publiken in i smågrupper i första akten, förses med munskydd och handsprit och leds genom den labyrint som utgör operahusets bakdörrar, kulvertar och källarprång. Plötsligt: dansare! Kutade ryggar, spastiska rörelser men också ömma gester öga mot öga. Vi vinkas vidare av publikvärdarna. Man har inte en aning om vad som ska hända bakom nästa krök i denna nedstigning i Hades – ett Hades som kunde varit iscensatt av David Lynch. Deases dånande ljudlandskap har den effekten på nästa station där vi bevittnar födelsedagskalas dansat i slowmotion, bakom en ridå av scenmaskineri. Som ett ont, pre-pandemiskt minne. 

Foto: Tilo Stengel

Och så fortsätter det. Labyrinttemat kommer igen i akt två där publiken sitter på plats i salongen och dansare klättrar på väggar och slukas av sprickor i scengolvet. Ljuset är djävulusiskt rött, kroppar vinklas och vrids, flexas och böjs tills man inte vet vad som är upp eller ner, fram eller bak. 

Distorderade gitarrer piskas på av tungt slagverk och bakom Devlins spegellabyrinter döljer sig alltid en ny labyrint. Det känns som att allt ska gå åt helvete, så åt helvete att en person i publiken faktiskt svimmar och får bäras ut. Men det är också här som ”Here not here” hotar att drunkna i kontaktimprovisatoriskt myller. 

När dansen fångas upp i kollektiva rörelser är det makalöst att skåda, en backanaliskt furiös ur-rit. Men jag saknar första aktens vandringar, att vi inte fick stanna längre hos varje dansare, att upplevelsen måste hackas upp, ledas och liksom förklaras – säkert av säkerhetsskäl. Men när ramverket blir för pedagogiskt uteblir också uppslukandet, det riktiga mötet. Och då faller också Doylevärlden litegrann.


Dans

HERE NOT HERE

Av Maxine Doyle och Es Devlin

Kompositör och ljuddesign Rachael Dease

Kostymdesign Bregje van Balen

Ljusdesign David Stokholm och Joakim Brink

Teknisk ljusdesign del 1 Joachim Bohäll och Jonathan Assarsson

Med Angelina Allen. Jesse Bechard, Benjamin Behrends, Tsung-Hsien Chen, Zander Constant, Frida Dam Seidel, Miguel Duarte, Zachary Enquist, Sabine Groenendijk, Mai Lisa Guinoo, Hiroki Ichinose, Janine Koertge, Valērija Kuzmiča, Dan Langeborg, Fan Luo

Göteborgsoperan

Speltid 2. 40 t.


Hanna Höglund är kritiker på Expressen Kultur.