Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En högaktuell rysare för vår mörka samtid

Sofi Oksanen. Foto: Toni Härkönen / BONNIERS
Boken "Norma". Foto: / BONNIERS
Ebba Witt-Brattström. Foto: Fotograf Ellinor Collin

Sofi Oksanens nya roman är en både feministisk och magisk realistisk historia om en kvinna och hennes hår.

Ebba Witt-Brattström läser en dubbelbottnad succéförfattare som skrivit ännu en hårresande aktuell rysare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN

Norma

Översättning Janina Orlov

Albert Bonniers, 400 s.

Läser pressklipp om Audrey Carlans "Calendar girl", förutspådd att bli den nya megasuccén efter E. L. James "Femtio nyanser av honom" (125 miljoner exemplar).

Det slår mig att Mia Saunders, Carlans lågavlönade servitris med Hollywooddrömmar, som alltså säljer sig till Exquisite Escorts svinrika (så klart) och sexuellt knepiga (förstås) kunder, kunnat karriärstarta som nån ung kvinna med tovigt hår som beställt hårförlängning på salongen Hårtricket i Sofi Oksanens nya roman "Norma".

Mia skulle likt de kunderna tagit selfies av "sin bikinibakdel på motorhuven till en Ferrari, som tillhörde en främmande människa", eller "vid ingången till Versaces butik". Hon skulle varit som den aningslöst pladdrande flickan i frisörsstolen som tror att allt som krävs för att bli provfotad för Playboy är bra hår och stora tuttar. Silikonbröst på "tre och en halv deciliter" har hon redan skaffat sig billigt i Tallinn. Nu ska förvandlingen från ankunge till svan toppas med det skimrande ukrainska håret, som lockar sig så förföriskt oavsett väderlek.

Författaren Sofi Oksanen. Foto: Kenny Bengtsson / Svd / Tt

"Feminism noir"

Beyoncé, Rihanna och Victoria Bentham, huka er, eller? Nej, "Norma" är ingen förljugen erotic romance, det är snarare feminism noir, en stenhård puck rakt in i tjejkonsumentens dröm om lyxens quick fix.

Ni observerade väl att silikonet anges väga exakt tre och en halv deciliter? Man riktigt hör hur det skvalpar i brösten.

På samma råa vis skär sanningen om den läckra hårförlängningen, och snart även den illegalt köpta bebislyckan - för hårindustrin är bara en täckmantel för barnfabriker - in i den rafflande berättelsen om Norma som efterforskar varför hennes mor kastat sig framför tunnelbanetåget.

Orsaken tycks sig vara att mamma Anita för att rädda sin dotter måste krossa hårmogulen och kungen över fosterimperiet och livmoderturismen, Max Lambert, tillika hennes bästa väns sadistiske exmake. Misstaget Anita gör är att sälja Normas extraordinära hår som virgin remy för att finansiera deras nya liv i Bangkok. Max vill ha mer av varan.

Ebba Witt-Brattström. Foto: Cornelia Nordström

Oksanens dubbla bottnar

Sålunda: en mästerlig Oksanenplot, vad annars? Anitas avslöjanden kommer från bortom graven, videoinspelningar hon lagrat på ett usb-minne till Norma. Det tar ett tag för dottern att förstå vad det handlar om, och det är på håret, ursäkta vitsen, att hon räddar sig. Om hon nu gör det, döm själva.

En Oksanenroman kan alltid läsas på två olika sätt, för den här författaren har inte bara en räv bakom örat, utan två. Genombrottet "Utrensning" handlade om trafficking, ifall man läste den unga Zaras historia, men om den sovjetiska terrorn i Estland, om man följde den gamla Aliides livsöde. När Aliide visar sig vara Zaras mormors syster, tvinnas berättelserna samman på det mest infernaliska vis och plötsligt handlar romanen om den ständigt skändade kvinnokroppen. Det kvittar om övergreppen sker under Stalinkommunismen eller under den ryska maffiakapitalismen, same shit.

Likaledes är det möjligt att läsa "Norma" som ett naturalistiskt blottställande av hur vår del av världen begår rovdrift på kvinnors kroppar i Colombia, Venezuela, Thailand, Rumänien. Överallt säljer fattiga kvinnor "sitt hår, sina njurar, eller vad man nu vill köpa". I Nigeria, Georgien och Ukraina ligger barnfabriker där gravida flickor binds fast med handfängsel vid sängen, flickor "i dåligt skick" som får en mobil eller ett pass för bebisarna de fött fram. Spädbarnen smugglas med förfalskade födelseattester in i Norden, USA, Japan. I "Norma" skrattar en finländare lyckligt när han inser att barnet han och hans fru har beställt kostar mindre än hans båt. Då har han ju råd att köpa ett barn till, haha.

 

LÄS MER: "Avkoloniseringen gav oss ett nytt språk"

Magisk realism

För läsare som inte tål så mycket kallt stål (om kvinnors lidanden), går det att läsa "Norma" som magisk realism: den unga finskans hår växer en meter per dygn och är känsligare än en hunds nos när det gäller att avläsa människors avsikter, livsstil och hälsa. Håret kan slingra sig som maskar på het asfalt, fräsa eller pulsera av entusiasm, till och med gråta så Normas krage blir blöt. Och det går att röka, som hasch.

Nu om inte förr börjar en och annan som läser den här recensionen misstänka att Normas hår står för den intuition som varje ung kvinna skulle behöva ha för att slippa lära av livslånga misstag innan hon kan sniffa sig till stanken av självgod man med våldsamma avsikter. Men så enkelt är det aldrig hos Sofi Oksanen. I förra romanen "När duvorna försvann" förälskade sig ju den estniska motståndskvinnan Juudit mot bättre vetande huvudlöst i SS-officern Herz.

Här blir Norma kär i Max son Alvar, som är i färd med att ta över pappans maffiaimperium. Trots att hennes hår känner till maffians "miljoner sätt att använda mystiskt hår, otaliga sätt att utnyttja kvinnan som bar det", spinner, bubblar och buffar det lyckligt när Alvar kysser henne.

Lite kliar det i mina hårrötter vid tanken på att Bellinis berömda opera "Norma" (1831) slutar med att druidernas översteprästinna Norma går i döden med sitt folks förtryckare (och sin svekfulle älskare), Galliens romerske prokonsul. Kanske kommer vår tids Norma inte heller att rädda sig, trots sitt förfalskade pass, kanske säljer hon sig för lyxen, som Calendar girl?

Oksanens "Norma" är kort sagt en högaktuell och elegant dubbelbottnad rysare för vår tid.

 

Ebba Witt-Brattström

Kulturen@expressen.se 

Ebba Witt-Brattström är professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och författare.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – då missar du aldrig några nyheter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!