En hederlig roman

Publicerad
Uppdaterad
Jag ser att sex förtjänstfulla, kanske lysande, författare blivit nominerade till det skönlitterära Augustpriset; jag skriver "kanske" eftersom jag än inte läst någon av dem. Därför kan jag lugnt protestera mot nomineringen, där jag saknar ett namn. Det är Ulf Lundell. Han kunde gott få priset också. Med honom är det så, att jag aldrig träffat honom, och aldrig läst en rad av hans prosa. På en semestervecka beslöt jag mig att ta itu med hans senaste, mycket tjocka, roman Värmen. Den blev ju inte nominerad. Jag blev föga förvånad över detta, jag återkommer till det. Inte på grund av boken - den är långa stycken mästerlig, kanske borde ha trimmats ner en smula. Men jag tror mig efter 45 års yrkesverksamhet kunna urskilja en riktig författares viktiga verk. Jag brukar själv tänka, att när en mycket bra kollega avger ett omdöme om mig, då lyssnar jag alltid med speciell uppmärksamhet, vad än omdömet blir. Kan man skriva själv, kan man nog skilja kvalitet från bluff. Och Värmen är en djupt gripande kärleksroman om en man från två världar (den ena känner jag, den andra, rockmusikens, är för mig som att lyssna till en man från Mars). Den är dessutom en desperat rolig roman om en känslig kvinnoälskare som kommer på kant med dels sina kvinnor, dels delar av den feministiska världen, obegripligt hur. Han är helt vansinnigt olycklig över detta, och sällan läser man ett mer tankeväckande roman om den typiske svenske mannen. Varför då, i Guds namn, var det då så självklart att Värmen inte skulle bli ens nominerad? Jag har frågat runt lite bland mina oerhört bildade och omdömesgilla vänner vad de tycker om boken. De säger då att de inte skulle drömma om att läsa den, samt uttrycker storögd förvåning när jag säger att den är mycket bra. Men varför denna självklarhet i att Lundell inte är med i racet? Det tycks vara så att en svärm av unga begåvade feministiska kolumnister, angripna på ett antal fradgetuggande och desperat roliga sidor i boken, har utsett Lundell till något slags samtida Strindberg, från den tid Strindberg var besatt av Lombrosos studier över kvinnans och förbrytarens likartade skallformer. De har med säkerhet bara läst förprickade sidor i Värmen. Sårbarheten, och tonfallet från den Lundell som är ett övergivet barn på 55 år, det kan de inte ha tagit del av. För att försäkra mig om att jag (trots de 45 årens expertis och så vidare) inte fått hjärnsläpp lät jag min hustru, feminist av en äldre årgång, läsa boken. Hon började motvilligt, men, tror jag, med ett slags stigande och häpen respekt. "Det är en hederlig roman", fick jag sen ur henne. Det var allt. Jo, det är en bra sammanfattning. I den i dag oerhört inflammerade debatten kring feminismen i Sverige är det precis den typen av rasande, men sårbart hederliga vittnesmål om den svenske mannen vi behöver.
Per Olov Enquist
Per Olov Enquist
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag