Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En häxbrygd av sex, sjukdom och livshunger

Roberto Bolaño (1953–2003).
Foto: BASSO CANNARSA / TRANAN
”Den odräglige gauchon”.
”Det ondas hemlighet”.
Amanda Svensson är författare, översättare och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: LUDVIG THUNMAN / LUDVIG THUNMAN EXPRESSEN

Det är energin och inte själva prosan som gör Roberto Bolaño till en unik författare.

Amanda Svensson läser hans sista postuma noveller och hittar en ledtråd till ett självporträtt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Roberto Bolaño, författare till bland annat romanen ”De vilda detektiverna”, avled 2003 i en leversjukdom, bara 50 år gammal. Han var en flitig författare under hela sitt liv, och arbetade in i det sista. 

Efter hans död utgavs mastodontromanen ”2666”, liksom en novellsamling med mer eller mindre avslutade texter som han efterlämnat, prydligt katalogiserade. ”Det ondas hemlighet”, som samlingen döptes till, är tillsammans med ”Den odräglige gauchon” de två sista delarna i Tranans berömvärda utgivning av Bolaños alla noveller. 

”Den odräglige gauchon”, också den postumt utgiven men i färdigt skick, är den större läsupplevelsen av de två samlingarna – den rymmer ett antal längre noveller, samt ett par texter i gränslandet mellan essä och fiktion, en genre Bolaño kom att laborera allt mer med i slutet av sitt liv. 


LÄS MER – Bodil Malmsten: Roberto Bolaño var ett litterärt geni

Sjukdom

Den surrealistiska detektivhistorien ”Råttpolisen” och den högst personliga reflektionen över sjukdom och livets mening, ”Sjukdom + litteratur = sjukdom”, är två högklassiga texter. 

”Det ondas hemlighet” är snarare en samling fragment – en del av texterna är mer eller mindre fullständiga, om än med tämligen öppna slut, medan många bara är påbörjade och slutar just när de börjar bli engagerande. 

Mästerstycket här är den i sammanhanget långa novellen ”Labyrint”, som tar avstamp i ett fotografi av åtta franska intellektuella associerade med tidskriften ”Tel quel” (bland dem Julia Kristeva) som sitter vid ett restaurangbord. 

Den ganska barnsliga leken ”vem på bilden ligger med vem” utvecklas till ett myllrande minidrama av såpoperakaraktär när Bolaño likt en drönare följer de åtta människorna när de rör sig fram och tillbaka i Paris. 

Roberto Bolaño föddes i Santiago i Chile och dog i Barcelona i Spanien.
Foto: BASSO CANNARSA / TRANAN

Djuriska begär

Att Bolaño egentligen inte är en särskilt märkvärdig skribent – hans prosa är förvånansvärt ofta en aning platt, eller manierad på ett förutsägbart vis – vägs upp av hans rasande energi, hans förmåga att på filmiskt vis växla mellan detaljer och breda panoreringar och inte minst hans säregna förmåga att förmedla ett slags lakonisk livslust. 

Är det något man dock kan sakna hos Bolaño är det kvinnoporträtt – i den mån kvinnor alls tar plats i hans berättelser är det i nio av tio fall som horor eller mordoffer (helst båda samtidigt). De sista tio procenten utgörs av intellektuella kvinnor och deras djuriska begär. 


LÄS MER – Amanda Svensson: Bolaños debutroman saknar inre logik

Mördade kvinnor

Jag tror knappast Bolaño var misogyn i ordets verkliga bemärkelse – det hade inte varit möjligt att skriva den mäktiga romanen ”2666” om vågen av kvinnomord i Mexiko om så var fallet – snarare fungerar kvinnan i hans verk som en symbol för allt som är absurt, vulgärt, sorgligt och skruvat i den verklighet som han i ett känt citat beskrivit som en ”omättlig, aidssjuk hora”. 

Det ser möjligen ut som en förolämpning mot det täcka könet, men med tanke på att det är ur denna häxbrygd av sex, sjukdom och livshunger han hämtade närmast all sin litterära energi är det fullt möjligt att göra en vänligare tolkning – möjligen är det i kvinnorna, snarare än i Bolaños återkommande alter ego Arturo Belano, man hittar den verkliga speglingen av författaren själv. 



NOVELLER

ROBERTO BOLAÑO

Noveller 3: Den odräglige gauchon

Noveller 4: Det ondas hemlighet

Översättning Yvonne Blank

Tranan, 167 och 188 s. 


Amanda Svensson är författare, översättare och medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av Amanda Svensson här.