Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En gammal man går i älven och försvinner

Daniel Pedersen.
Foto: Severus Tenenbaum
Daniel Sjölin är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG

”Öppet vatten” är förläggaren och översättaren Daniel Pedersen skönlitterära debut.

Daniel Sjölin fångas av en berättelse där sorgen är närvarande i varje mening.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Tänk dig att din gamle far går i älven och försvinner, sannolikt självmord, bara dagar innan ditt första barn ska födas. I två dunkla vatten, vattnet i livmodern och det kalla svarta vattnet på bygden, döljs för ett ögonblick två osynliga kroppar. Du är den sammanbindande länken. 

När Daniel Pedersen debuterar som skönlitterär författare med ”Öppet vatten” är det på tiden. Har han kunnat skriva så här bra hela tiden? Det är förvisso inget ovanligt att förläggare och översättare, som Pedersen är, väntar för länge med debut eftersom deras krav på sig själva med åren bara blir högre.

Foto: Niirstedt/Litteratur

Sen är förstås ämnet, sorg, svårt att skriva i med värdighet. Genren är inte roman utan ”berättelse” – någonting friare än essän. Det utesluter inte att det här är utsökt bearbetat språkligt. Första kapitlet sätter ribban skyhögt över samtidstuggets poser: ”Ingen orkar verkligen sörja en människa som hon förtjänar”. Det vi möter är inte ett kaotiskt nu – det nuet har gått förlorat i alla de tusen sidor som berättaren skrev efter faderns död men sen kasserade. ”Öppet vatten” är en sorgesång berättad många år senare, efter den försoning man behöver ha med det språk som alltid sviker i dödens närhet. Den man sörjer går ju förlorad i varje mening.

Kontakten med sorgen som burits alla dessa år är omedelbar. Minnet av vattnet som rent fysiskt bearbetades: Han skottade runt faderns ensliga hus, bröt is i handen, lät vattnet strila i duschen utmed ryggen. Medan man draggade efter faderns kropp och dottern skulle födas, bälgade han också litervis med själv, i ett lika avtrubbat som förtvivlat försök att finna trygghet.

Kontakten med sorgen som burits alla dessa år är omedelbar.

Och häri ligger berättelsens styrka. Den mångåriga sorgens erfarenhetsmättade insikter är förbundna med traumats sekvenser. ”Kärleken blir hemlös i världen och ingen tar längre emot den. Då blir den sorg.” Några dagar efter försvinnandet börjar de ”tala om kroppen istället för människan”. En förälders självmord osäkrar någonting i många år – vad som helst kan hända. Detta söker sig i ”Öppet vatten” ner i mardrömmar om det egna barnets öde. 

Mellan tigandet och talandet får vi en ödmjuk och vidsträckt bild av sorgens oändligt långa halveringstid. Fadern levde ensam, nötte köksbordet med armbågarna så mycket att han vänt på bordet flera gånger – för att nöta alla fyra sittplatser jämt. Denna hjärtskärande bild av en förlorad gemenskap drar mot älven, men även om kroppen påträffas till slut återfinner berättaren aldrig människan inuti. 

Det är oftast strålande, styckena slutar i virvlar. Men lägger författaren ribban högt över debutantens, måste kritikern göra detsamma. Det byts pronomen abrupt och skiftas stundom för oorganiskt i tid på sätt som bättre kunnat följa vattenmetaforiken. Ett fåtal kursiva partier når inte heller inte upp till sin lyriska ambition.

Men det påverkar bara den tekniska helheten, inte sorgen. Skriv mer! 


ROMAN

DANIEL PEDERSEN

Öppet vatten

Nirstedt/Litteratur, 104 s.


Daniel Sjölin är författare, kritiker och medarbetare på Expressens kultursida. 




Lyssna på Expressens mediepodd ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=85450&country_iso=se

PAPARAZZI. Dominika Peczynski gästar Expressen mediepodd och pratar om Stoppa Pressarna, Bolibompadrakens ”knarkiga fnitter” och TV4:s censur av megahiten.