Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En empatistörd människa kan driva dig mycket långt

Christina Herrström.Foto: Stefan Tell / Albert Bonniers förlag
Foto: Albert Bonniers förlag
Martina Montelius.Foto: OLLE SPORRONG

Christina Herrström fick sitt liv och sin ekonomi förstörd av en hänsynslös bedragare.

Martina Montelius läser en traumatisk historia om känslomässigt våld. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En bild ur Christina Herrströms ”Ödeläggaren” förföljer mig. Christina har just kommit hem efter en operation. Sam, mannen som har tjatat sönder henne tills han fått bo gratis i hennes hem ännu en tid, har just meddelat att de 778 000 kronor hon hittills lånat honom, genom att belåna sin lägenhet, är borta.

Nu tjatar han om att hon ska låna ytterligare hisnande summor av en vän. Christina vill bara sova. Men Sam spelar ett fotbollsspel i hennes soffa, och kräver att hon ska sitta bredvid och hurra vid varje mål. Hon hurrar tills hon somnar av utmattning.

Det är i kyrkan Herrström möter Sam Paris. Han leder en kör där. Hon tycker att han är en fjant med sitt skryt om sitt förflutna som stenrik affärsman. Men så kommer förtroendena: allt har tagits ifrån honom. Av den onda parasit som är hans sexårige sons mamma. Nu är han utfattig, hemlös och kämpar i rätten för mer umgänge med sin älskade lille pojke.

Berättelsen om pojken kan hon inte värja sig mot, och när far och son plötsligt står på hennes tröskel ett par dagar innan hon ska till Skåne över sommaren, och Sam tårögt frågar om de kan få låna hennes lägenhet några veckor – då undrar hon om hennes goda värderingar är hyckleri, eller om hon är beredd att omsätta dem i praktiken.

Det är en äkta författare som skrivit dem här boken, om än mitt i sitt livs värsta trauma.

Men veckorna blir år, och lägenheten tvingas hon byta mot en mindre, som också den till slut får säljas för att betala Sams miljonskulder. Pojkens hemska mamma visar sig vara en helt vanlig kvinna, och Christinas hoplånade miljoner går inte till investeringar vars avkastning mycket snart ska komma henne till del. De går till en våning på Strandvägen för 40 000 i månaden, en lyxbil och vräkiga utekvällar. 

Bokens undertitel är ”En sann historia”. Allt detta har alltså hänt i verkligheten. En omständighet som färgar av sig på texten; Herrströms många fiktiva verk, som ”Glappet”, ”Tusen gånger starkare” och ”Denzel” är språkligt distinkta på ett helt annat sätt. Men en sann historia måste tas för vad den är – och Herrströms berättarröst är trots ständiga tempusbyten och enstaka klaffel tydligt igenkännbar. Det är en äkta författare som skrivit dem här boken, om än mitt i sitt livs värsta trauma. 

Det vore tjänstefel att inte nämna det märkliga sammanträffande som färgar av sig på denna bok. Christina bor i Tornet – samma torn som är en av trådarna i Åsa Linderborgs ”Året med 13 månader”. Oavsiktligt flätas Herrströms och Linderborgs öden samman i de två vitt skilda böckerna; Linderborg figurerar till och med flyktigt i Herrströms bok, men inte med sitt namn. Dessutom figurerar Benny Fredriksson, navet i Linderborgs bok, och jag ryser till.

Den som är tillräckligt empatistörd och duktig på känslomässigt våld kan driva en vanlig människa mycket långt. I det här fallet handlade det inte ens om förälskelse. Herrström ville bara göra gott. Förvirringen märks till och med i texten, som ständigt tycks ligga steget före sin författare, genomsvettig, med andningen på ytan. När jag lägger boken ifrån mig har jag hjärtklappning.

 

SAKPROSA

CHRISTINA HERRSTRÖM

Ödeläggaren: en sann historia 

Bonniers, 587 s. 

 

Martina Montelius är teaterdirektör, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste roman är Avlivningskliniken Tusenskönan.