Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En annan Lou än grabbarnas

Lou Reed var mer än bara cock-rock. Foto: Getty Images

Maria Georgieva påminner om att Lou Reed inte bara var cock-rock utan också könsöverskridande.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det började inte med The Velvet Underground.

Det började med politik, lek med identiteter i vardagen. Att inte behöva vara fast i en klass eller könsroll. "I'll be your mirror" speglade det arga tonårshjärtat. Punken symboliserade ilska, fattigdomen i förorten. Med Lou Reed blev punken mer tänkande. Den passade den nyvakna feministen, fittstimmet.

I "Transformer" var sångtexterna tuffare än Lou själv. Det var okej att byta skepnad, att gilla både killar och tjejer.

 

Hyllningarna haglar, mäns kärleksförklaringar till Lou kablas ut. En kärlek som glöms bort är den som finns i det gränsöverskridande, i det som inte är cock-rock. Lou var där för mig när rocken var för feg. Lou sjöng om gubbtransor.

Jag tänker på Lou, Bowie och Iggy, min ungdoms pantertanter. Dessa sega gubbar tog mig bort från den slumrande förorten, i jakt på queera miljöer.

När jag tjejlyssnar på "Vicious" tänker jag på en textrad som gayaktivister i exempelvis Ryssland verkligen behöver höra oss andra ropa:

 

hey, why don't you swallow razor blades

You must think that I'm some kind of gay blade

but baby, you're so vicious

 

Den manliga och självspeglande ikonkulten förvränger minnet av det som var Lou.

 

Maria Georgieva

kulturen@expressen.se