KULTURDEBATT. E-handelsjätten Ellos är inte korkad. Den har gått från att vara en mossig postorderkatalog till ett miljardbolag som hyllas av var- och varannan ung kvinna med ett konto i sociala medier. Och nu har Ellos samtidskänsliga marknadsavdelning lyckats med att branda företaget som jämställdhets- och rättvisemärkt.
Men Ellos ägs och styrs av män. Nyligen fick dessa herrar och bolaget de företräder ett uppfodrande brev från Konsumentverket som anser att de bryter mot lagen. Anledningen är att Ellos Group har starka ekonomiska incitament för att marknadsföra krediter till konsumenter. Man lockar därmed in främst unga kvinnor, som är bolagets primära målgrupp, till att handla för pengar de inte har.
Syftet är självklart: konsumera mer, skuldsätt dig mer. Stoppa ner ännu mer pengar i fickorna på de manliga ägarna, utan betänkligheter kring att utnyttja människor i Asien för slavlöner, och samtidigt bidra till ett stort klimatavtryck. Sömmerskor i Bangladesh som syr merparten av kläderna Ellos säljer tjänar i snitt 900 svenska kronor varje månad. Då ingår också att utsättas för usla arbetsförhållanden och förbjudas facklig organisering.
Begreppen ”pinkwashing” och ”greenwashing” har härmed ett skolboksexempel.
Just nu fylls mina flöden av svenska influencers, artister, konstnärer och självutnämnda aktivister som uppmanar oss andra att rösta på dem i ”Ellos awards”. Storbolaget Ellos Group har instiftat ett pris för att, som de själva säger: ”lyfta kvinnor, ifrågasätta normer, synliggöra tabun eller på annat sätt verka för kvinnors mänskliga rättigheter.”
Begreppen ”pinkwashing” och ”greenwashing” har härmed ett skolboksexempel. Det tar mig fem minuter att googla hur Ellos vägrar redovisa villkoren och lönerna sömmerskorna som tillverkar deras plagg har, eller hur de systematiskt och aktivt jobbar för att sätta svenska kvinnor med dålig ekonomi i en skuldfälla.
Nej, Ellos är inte korkade. I höstas lanserade de kampanjen ”Made by women” där man lyckades knyta till sig hyllade artisten Linnea Henriksson för att göra soundtrack och agera i en arty reklamfilm. Namnet till trots handlade kampanjen inte om kvinnorna som tillverkar kläderna som man kan köpa på sajten, utan fokuset var påstått feministiskt och systerligt. Jag förstår att pandemin slagit hårt mot många artister, men är man ändå villig att sälja all sin integritet till vilken bullshit som helst?
Ellos är inte ensamt om detta tilltag. Klädjätten Lindex lanserade nyligen en liknande pinkwashing-kampanj med mantrat ”to empower and inspire women everywhere”. Jag antar att det även gäller sömmerskor i Bangladesh och skuldsatta ensamstående mammor i Svedala?
Mode och shopping är även ett av mina ytliga intressen, men jag skulle aldrig få för mig att ens försöka kalla det feministisk aktivism eller kvinnlig frigörelse. Till och med en hycklare måste ha basala principer.
Cissi Wallin är kolumnist och feministisk debattör, aktuell tillsammans med Maria Sveland med dokumentären ”De rättslösa” på SVT Play .
”SD säger ‘vi menar ju så klart inte dig’”
KULTURKRIGET. Jens Liljestrand möter Mustafa Panshiri, tidigare polis och numera föreläsare och debattör i integrationsfrågor, i ett samtal om boken ”7 råd till Mustafa”.