Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Eliten verkar helt ha tappat sin kompass"

Martina Montelius.Foto: Jessica Segerberg / JESSICA SEGERBERG
Ann Heberlein.Foto: Christian Örnberg
Marcus Birro.Foto: Ylwa Yngvesson

Både Ann Heberlein och Marcus Birro har anammat Donald Trumps retorik om folket mot eliten.

Martina Montelius undrar vem som egentligen tillhör etablissemanget.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Kellyanne Conway, Donald Trumps kampanjchef under valrörelsen, ägnade mycket tv-tid åt att prata om “the forgotten man and the forgotten woman”. De vanliga människorna som inte vill ha en massa mexikaner och syriska flyktingar i USA, som ville återinföra strängare abortlagar och slippa samkönade äktenskap. Den svenska debattören Ann Heberlein använder samma retorik när hon på sajten ledarsidorna.se 12/11 skriver om “de bortglömda männen och kvinnorna” i Skåne: “Det är män och kvinnor som i hög utsträckning struntar i genuspedagogik, hbtq-certifieringar, normkritik och mångfaldsfrågor, men som på sin fritid arbetar ideellt som fotbollstränare för knattelaget, sjunger i kyrkokören och är engagerade i sina barns läxläsning.”

Marcus Birro skriver på Nyheter24 9/11: “När människor under lång tid känner sig pissade på av etablissemanget och makten kommer människor att protestera.”

Det är inte bara regeringen som åsyftas här, utan de vänstervridna medierna, kultureliten, alla som bor på Södermalm.

“Du vill vinna godhetstävlingen, eller hur”, säger bekanta som börjat vurma för idéerna om farliga flyktingbarn och hotad mat på äldreboendena. “Ska du inte kalla mig rasist också?”

 

LÄS MER: Marcus Birro: "Lyssna noga så hör du ljudet av en revolution"

Vem är den vanliga människan?

Nej, det ska jag inte. Men jag fascineras av den populära idén om mig själv som en del av den fisförnäma eliten, och Donald Trump som underdog och hedersknyffel, från sina med 24 karats guld dekorerade rum hårt kämpande för vanliga, hederliga människors rätt att slippa mexikaner och syriska flyktingar. Jag vet att Jimmie Åkesson har talat ut med psykologen Poul Perris om sin på grund av invandring olyckliga barndom i Sölvesborg, men jag har ändå svårt att se just honom som Sveriges främsta representant för den vanliga människan.

Jag är kanske lite trög, trots att jag inte bor på Södermalm. Men den här nya världsbilden, allt tydligare definierad på våra förment vänstervridna dagstidningars ledarsidor – jag får den inte att hänga ihop. Inte med det jag ser omkring mig, och inte med Sverigedemokraternas samröre med näringslivet.

 

LÄS MER: Kakan har bett om ursäkt – nu väntar vi på Åkesson

Man ska inte vara god

Under hösten har jag arbetat mycket med barn som flytt till Sverige från krig - eller som har föräldrar som gjort det. Vi har gjort teater tillsammans. Jag gjorde inte detta i något försök att vara god – jag lovar. Jag vet att man inte ska vara god. Men jag ville lära mig något om själva situationen att tvingas lämna sitt hem på grund av krig. Jag lärde mig en hel del. Den elvaårige pojke som lärt sig svenska på fyra månader, och som sjöng för mig från själva magman av sitt innersta - kan Kellyanne Conway föreställa sig att hans föräldrar kanske är “the forgotten man and the forgotten woman”? Kan Ann Heberlein tänka sig dem som vanliga människor, engagerade i knattefotboll och läxläsning, kanske i Skåne? Tror månne Marcus Birro att de kan ha blivit “pissade i ansiktet av makten” någon gång? Själv kan jag sätta hela min framtida pension på att de har det.

Ursäkta om jag låter lite god nu, men jag har en känsla av att hela västvärlden kanske är något av en elit. Och att allt fler av oss, denna elit, har tappat bort kompassen alldeles.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga texter

 

Martina Montelius är dramatiker och skribent i Expressen.