Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Eliten bryr sig inte om den lilla människan

Marcus Birro. Foto: Henrik Montgomery / Tt / TT NYHETSBYRÅN
Martina Montelius, medarbetare på Expressen Kultur. Foto: Roger Tillberg / STELLA PICTURES ROGER TILLBERG

Eliten i Sverige har slutat att lyssna på den lilla människan.

Marcus Birro svarar Martina Montelius i debatten om etablissemanget.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SVAR DIREKT

Jag är ingen expert på härskarteknik. Men det här med att hävda att någon är omedveten om såväl sin egen livssituation (den "vadderade lilla bubbla" som Marcus Birro, till skillnad från mig, vet att jag lever i) som sina egna intentioner ("hon kör, säkert omedvetet, med klassisk härskarteknik") - är inte det om något härskarteknik? Birro anser sig veta mer om mig än jag själv. Han vet också väldigt mycket om alla i hela Sverige. Exempelvis vad "de flesta människor" är stolta över.

Den formuleringen hjälper mig att förstå hur Birro jobbar. Han gör sig till talesperson för andra, och slöjdar därmed bevis för sina teser. Problemet är att teserna är så grumliga.
Själv vet jag ingenting om vilken eventuell bubbla Birro lever i, men jag vidhåller att "den ensamstående mamman som stretar fram på gågatan i Ludvika" och den kvinna som flytt till Sverige från Aleppo ofta är samma person.

Jag vidhåller också att Birros verklighetsbeskrivning är obehaglig och potentiellt farlig. Marcus, om du har konkreta åsikter om hur vårt samhälle borde se ut - formulera dem då. Helst tydligare än i ditt senaste svar till mig.

Men låtsas inte att du talar för hundratusentals människor som till skillnad från dig inte har en röst i det offentliga rummet.

 

Martina Montelius

Medarbetare på Expressen Kultur

Till skillnad från Martina Montelius (Expressen 28/11) hänger jag extremt lite på Kent Ekeroths Twitterkonto.

Jag föredrar att ägna mina dagar åt andra saker. Som att resa i landet och lyssna på människor som lever i mindre städer, på landsbygden och sedan i mitt skrivande försöka ge röst åt deras historier.

Deras verklighet får inget eller extremt lite utrymme i svensk offentlighet. När man lever i den väletablerade medelklassens vadderade lilla bubbla är det så gott som omöjligt att inse att man lever i den bubblan.

Montelius undrar varför jag inte tar strid för flyktingar och jag kan trösta henne med att jag tagit striden för fler utsatta grupper än jag orkar räkna upp här och att mitt engagemang för dessa utsatta grupper kostat mig en hel del. Det där vet säkert Montelius. Men hon kör, säkert omedvetet, med klassisk härskarteknik. Hon ser inte ens att hon står på sin plattform och tittar ner.

 

LÄS MER: Tack, du hörs alldeles utmärkt Marcus Birro

Svenskarna är solidariska

Under de här två åren har allting exploderat. I Sverige sker allting med ett jämntjockt mummel. Det är därför som ordet revolution kanske lät lite överdrivet när jag skrev det. Men det är en revolution. Den revolutionen handlar väldigt lite om invandringen, något som Montelius regelbundet återkommer till i sin text.

De flesta människor är stolta över att Sverige hjälper människor som flyr för sina liv.

Men det tycks föreligga ett sorts tankefel här. Sverige är ett av världens mest solidariska länder. Men bara för att jag lägger en femtiolapp i tiggarens kopp ska jag inte ställas till svars för att jag inte ger henne tusenlappen, mina kreditkort, min dator och min nya vinterjacka. Jag hjälper efter förmåga. Dessutom är det ju så, vilket vi i Sverige har en rätt pinsam vana att glömma bort, Sverige är inte det enda landet i världen.

 

LÄS MER: Eliten har helt tappat bort sin kompass

Eliten har slutat lyssna

Jag tror många människor i Sverige upplever att den politiska, mediala och kulturella eliten, de som hörs och syns på de stora mediala plattformarna medvetet vänd dem ryggen. Ingen lyssnar på dem. Ingen bryr sig ett skit om den ensamstående mamman som stretar fram på gågatan i Ludvika. Hennes problem, hennes oro, hennes tankar om framtiden, ses med ett lätt hånflin av just de människor som är satta för att ta tillvara hennes intressen. Journalister, politiker, kulturutövare.

Jag har lärt mig så väldigt mycket om vanliga människors vardag de här senaste två åren. Jag har lärt mig att det där mumlet jag trodde jag hörde när jag var inne i bubblan är ett vrål av ilska.

Och jag har lärt mig att jag delvis är en del av det vrålet.

 

LÄS REPLIKEN: Låtsas inte som att du talar för oss andra, Birro

 

Marcus Birro

Kulturen@expressen.se

Marcus Birro är författare.