Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ebba Witt-Brattström

Johan Croneman älskar verkligen sina hjältemän

Johan Croneman, krönikör.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN
Winston Churchill, hobbykonstnär.
Foto: TT NYHETSBYRÅN
Ebba Witt-Brattström.
Foto: OLLE SPORRONG

I krönika efter krönika hyllar DN:s Johan Croneman manliga hjältesagor.

Ebba Witt-Brattström har tröttnat på den selektiva historieskrivningen.


Kommentera artikeln! När du läst texten får du gärna dela med dig av dina tankar i kommentarsfältet längst ner.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Dagens Nyheters skribent Johan Croneman gillar hjältedater. Han har en arsenal av otidsenlig hjälteretorik i bakfickan ifall han måste rycka ut och försvara sina avgudar, vare sig det är, säg Michael Jackson, Maradona, Ulf Lundell eller Winston Churchill

Killar som alla var eller är riktigt bra på att sjunga, skriva låtar, spela fotboll eller vara politiska ledare. 

Egentligen läser jag Croneman mest för att hålla kontakten med hans primära målgrupp. De som kan gå bananas över SVT:s hagiografiska Ulf Lundell-dokumentär. Så även Croneman, som får nostalgifnatt över porträttet av den unge Ulf som skön snubbe. 

När den då 16-åriga Mona Ohlsson så ”vackert och oförställt” berättar om triangeln med Joakim Strömholm och Ulf Lundell, drabbar det Croneman som ”ett slag i mellangärdet”. ”Det är bilder av livet när det är som vackrast. Helt oförstört, oanfrätt, oanvänt.” Själv drabbas jag av en lika stark men motsatt igenkänning när jag i Monas tal hör bekanta undertoner av olusten att tvingas spela den diffusa rollen av pant i pojkarnas vänskapspakter. Men jag tillhör inte Cronemans målgrupp.

Ni hör: här kommer den store hämnaren, och hans fiender är alla idioter.

Den består av en viss typ av äldre herrar som med nostalgiskt darr på stämbanden hejar på Riktiga Hjältar. Ta den tragiske figuren Maradona. Med Cronemans penna blir han krigshjälte: ”Han var en uppenbarelse, han var upprättelsen, han hämnades alla sportsliga och inte minst politiska oförrätter Neapel hade utsatts för av i stort sett alla idioter norr om Rom.” Ni hör: här kommer den store hämnaren, och hans fiender är alla idioter. 

Samma förenklade beundran, fast tusen resor värre, talar i Cronemans krönika om dokumentären om Winston Churchill som målare på SVT Play. ”För oss som med stigande ålder blivit näst intill fixerade vid Churchill och hans liv är det oumbärliga 59 minuter.” (DN 9/2). 

Croneman koketterar med att vara ”ohälsosamt” inläst på sin ”störige och brötige” hjälte, så jag utgår ifrån att han läst Churchills självbiografi där hans första krig (slaget vid Omdurman 1898) beskrivs som ”ett spännande inslag i en härlig sport” (”My early life” 1930). 

På Churchills order bombades en halv miljon till döds.

Så värst härligt var det inte för den sudanesiska armén som mejades ner av de överlägset utrustade britterna. Churchills rasism är välbekant, och ger honom en plats i Sven Lindqvists internationella klassiker ”Utrota varenda jävel”. Lägg därtill anklagelserna för massmord när Churchill 1943 vägrade att skicka nödvete till Bengalen, nuvarande Pakistan, och tre miljoner människor fick svälta ihjäl. Indierna förökade sig ju ändå ”som kaniner”, citat Cronemans hjälte. 1,7 miljoner indier stred samtidigt i Churchills armé, så något dög kaninerna till.

1945 var det dags för civila tyskar (åldringar, kvinnor och barn) att smaka på en av historiens större hämnare. På Churchills order bombades en halv miljon till döds, när kriget redan var vunnet. Så nog fanns det fog för den ”black dog” som livet ut fördystrade Winstons sinne. Tur då att han hade måleriet. Men det var i kriget Churchill levde. När han fick Nobelpriset i litteratur 1953 tackade han genom att uttrycka sin ”sympati för Svenska Akademien, Sveriges historia samt dess stora krigare”. Liksom Croneman kände han sin målgrupp. 

Motiveringen till Nobelpriset? Förstås ”hans briljanta retorik för att försvara upphöjda mänskliga värderingar.” 


Ebba Witt-Brattström är professor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.





Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=79458&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.

KOMMENTERA ARTIKELN

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Expressen möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till expressen.se. Expressen granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Läs mer om kommentering här.