Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dylan ska inte tolkas
– han ska svettdansas

Bob Dylan får Nobelpriset.Foto: Olle Lindeborg/Tt
Bob Dylan.Foto: Dean Cox / AP
Bob Dylan.Foto: David Vincent
Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius.Foto: Pelle T Nilsson / STELLA PICTURES PELLE T NILSSON

Nej, Bob Dylans poesi kanske inte håller för Nobelpris om man läser den – men den ska ju sjungas.

Ulrika Knutson gläds över att Svenska Akademien vidgar gränserna och släpper fram sång, kättja och längtan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Fakta: Bob Dylan

Född 24 maj 1941 i Duluth, Minnesota i USA.

Genre: Blues, country, folk, rock

Bob Dylan spelar gitarr, munspel, piano, bas, mandolin, dragspel, nyckelharpa och sjunger.

Han slog igenom år 1961 och släppte sitt första album "Bob Dylan" är 1962.

År 2000 tilldelades han Polarpriset.

Hans senaste album "Fallen Angels" släpptes i maj i år.

Dylan har haft två framträdande religiösa perioder, först en kristen och sedan en judisk. Han växte upp i en judisk familj och har de senaste 20 åren varit anhängare av den ortodoxjudiska Chabad Lubavitch-rörelsen.

Svenska Akademien har sinne för humor, men ännu mer känsla för diktens frihet.  

Bob Dylan, född Robert Zimmerman, geniförklarades redan 1965. I 55 år har hans karriär handlat om att försöka bevisa motsatsen. Det har inte gått.

Han förblir en stor poet, som knyckt ohämmat av alla från Jesaja i Bibeln till Rimbaud och Baudelaire, Woody Guthrie, Walt Whitman och Allen Ginsberg. Sitt namn stal han av den walesiske skalden Dylan Thomas. Därefter har alla andra poeter, stora som små, knyckt av Bob.

 

LÄS MER: 8 saker du måste veta om Bob Dylan

Vidgar gränserna

Alla gör covers på honom, men ingen så nyskapande som Dylan själv. Då hör man knappt att det är hans egna låtar.

Skriva prosa kan han också. Memoarerna, "Chronicles Vol. 1" är mer än läsvärda, i svensk översättning av Mats Gellerfelt, som avled i somras. Tänk om Mats hade fått uppleva denna underbara torsdag.

Andra må träta om vispoesin alls behöver ett Nobelpris. Visst kan Dylans konstnärskap belönas.

Det intressanta är att Akademien nu vidgar genregränserna för det litterära Nobelpriset. Bli inte förvånade om filosofer, essäister eller konceptkonstnärer också kan komma ifråga framöver.

 

LÄS MER: Karin Olsson: "Därför är Bob Dylan ett dåligt val"

Dylan i duschen

Men det är inte papperspoeten Dylan som har fått priset. Det är vispoeten.

Orden och musiken måste upplevas som en helhet, precis som när Akademien på 1700-talet hyllade sitt samtida geni, Carl Michael Bellman. Poesin ska sjungas, klinga, ljuda i rummet.

Jag vet inte om man kan säga att ordet ska bli kött – men ordet ska sannerligen bli svett! Musik, sång, dans, svett, kättja, ångest, lycka och längtan ska också ha sitt ord med i laget.

Den fysiska sidan av vispoesin är alltid viktig. Poesin uppstår i just det rum där artisten sjunger, skivan snurrar, filen ljuder eller vi själva brummar. I duschen, kanske.

 

LÄS MER: Bob Dylan får Nobelpriset i litteratur 2016

Ville inte ringas in

När Dylan slog igenom i 1960-talets New York, var publiken nästan lika viktig som artisten.

Den täta atmosfären på de små klubbarna i Village och Soho skapades av aktivister i rörelse, estetiskt, socialt och politiskt. Det var de antiauktoritära upprorens epok.

Dylan tröttnade snart på att vara portalfigur i rörelsen. Han ville inte ringas in. Han var bara trogen sin konst och – ibland – sin publik. Men han är otänkbar utan 1960-talets sociala malström.

 

LÄS MER: Alla Nobelpristagare 1901-2016 – och böckerna du borde läsa

Pubertal och erotisk

Att tolka Dylan är en kritisk djungel, som inte minst attraherat galna teckentydare, siffermagiker, konspirationsteoretiker och apokalyptiker. De kastar sig gärna över de storslagna freskerna, "Mr Tamburine Man", Jesajaprafrasen "All along the watchtower", eller det skimrande surrealistiska, erotiska mästerverket "Sad-eyed lady of the lowlands".

Då kan man också påminna om Den stores alla små inskränkt pubertala saker, ljuvliga i egen rätt: "Positively 4th Street" eller "Don’t think twice".

Men det är inte så lätt att slå in och paketera Bob Dylan. Den som försöker får ofta svaret: ”it ain’t me babe, it aint me you’re looking for babe.”

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter!