Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dunder och brak på Drottningholms slott

Ur "Rokokomaskinieriet".Foto: Mats Bäcker / MATS BÄCKER 2016

Margareta Sörenson njuter av operan "Rokokomaskinieriet" på Drottningholms slottsteater.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Opera

ROKOKOMASKINERIET

Av Jan Sandström

Libretto Tuvalisa Rangström

Drottningholms slottsteater, Stockholm

Speltid 2.15 t.

Inte bara teatermaskineriet blixtrar och dundrar på Drottningholm. Också snilleblixtarna ritschar tätt i "Rokokomaskineriet". Den som gnistrar mest är själva idén att låta teatern, både själva huset i Drottningholm och konstformen teater, spela huvudrollen. Runt denna trälåda som andas, knarrar, spökar och lever finns de mänskliga rollerna. Snilleblixt två: rollerna är teaterns hantverkare och konstnärer. Librettist, balettmästare, maskinmästare, dekormålare och frisör spinner den lätt verklighetsförankrade berättelsen om hur Gustav III, ännu kronprins, kliver in på teatern, förklädd till ljusmästarlärling.

Tuva Rangströms libretto till denna opera i två akter är idé- och uppfinningsrik och riggar ett berättande i flera lager där både teaterhistoria och politisk historia belyses och turneras, samtidigt som teatermagin får flyga på hög höjd. Inte minst det anrika husets unika maskineri arbetar för högtryck med ett avslutande åskväder av värsta slag.

Solitt brobygge

Både Tuva Rangströms text och Jan Sandströms nykomponerade musik strövar fritt i historiken och citerar lite här och där, men litar till sina egna röster. Sandströms musik är ett solitt brobygge mellan opera som doftar Rameau och samtidsmusik, utan att helt strunta i musikalen som sångspelsform. Delar av musiken är nästan trallvänlig, och på ett obesvärat vis ger den något att bita i för alla röstlägen till ett mjukt orkestersound i Drottningholmsteaterns fina klanglåda.

Dorte Olesens koreografi är inte historicerande, utan funktionell. Med hjälp av fyra dansare får teaterfolket kropp och volym, och här gör dansaren Pontus Sundset fina transgender-piruetter, till och med på tåspets - fast sådana specialskor inte var påtänkta på 1700-talet om man ska vara noga. 1700-talets opera och teater laborerade med könsrollerna och självklart är Gustav III en byxroll. Stina Anckers regi fogar ihop alla delarna och eftersom stycket också innehåller en hel del talade repliker blir Rokokomaskineriet verkligen teater.

Fin födelsdagspresent

Till och med de nya tider som nalkas ryms i denna elastiska tidskapsel. Fru Frisör stiger till väders i luftballong, som samtidigt blir en bild för de nya vindar som blåser när "eldarna brinner i Stockholm och Paris". Bara poeten vet hur framtiden kan te sig: "Hon skriver om lycka, hon skriver om jämställdhet."

Drottningholmsteatern fyller, liksom tryckfriheten, 250 år, och har fått en finfin födelsedagspresent. Den fyller hela teaterhuset med en lovsång till konsten och fantasin men också till långa tiders arbete för frihet. Och till modet som krävs för att göra teater med dunder och brak.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.