Dubbelt helvete hos Flanagan och Ellroy

MÅNGA OFFER. Bombningen av Pearl Harbor resulterade i att över 100 000 amerikanska medborgare med japanskt ursprung internerades, något som skildras i James Ellroys "Perfidia".
Foto: AP U.S. NAVY
James Ellroy intervjuades av Cecilia Hagen 2010.
Foto: Cornelia Nordström
"Perfidia".
"The narrow road to the deep north".

Japan under andra världskriget var ett skräckvälde som inte stod Tyskland långt efter. Samtidigt blev japaner offer i väst.
Nils Schwartz läser två ohyggliga romaner om det japanska ödet, en från var sida Stilla havet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tyskland och Japan var de dominerande nationerna bland de fascistiska axelmakterna under andra världskriget - båda länderna besatta av imperialistiskt storhetsvansinne.

Lika fanatiskt som tyskarna dyrkade sin Führer, lika underdånigt tillbad japanerna sin gudomlige kejsare. Lika hänsynslöst som tyskarna for fram mot "mindervärdiga" raser, lika brutalt härjade japanerna hos de föraktade befolkningarna i grannländerna.


Och lika snabbt steg de båda länderna likt en dubbelvingad Fenix upp ur nederlagets aska för att beundras som ekonomiska mirakel efter kriget - det lönar sig uppenbart att föra krig även om man förlorar det.

I den västerländska historieskrivningen bleknar dock det japanska tvillingödet nästan helt i skuggan av det tyska. Där tyskarna enbart ses som förövare, betraktas japanerna i någon mån också som offer. Till en del beror det förstås på de besinningslösa atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki, men också på att japaner blev utsatta för rasdiskriminering i väst.

Efter det japanska anfallet mot Pearl Harbor den 7 december 1941 internerades över 100 000 amerikanska medborgare med japanskt ursprung i strängt bevakade läger på undanskymda orter i USA, eftersom de kunde misstänkas vara femtekolonnare. Först mer än 40 år efter kriget erkände USA sitt övergrepp, bad de internerade om ursäkt och betalade ut viss ersättning för deras ekonomiska förluster.


Den västerländska synen på japanen under kriget förmedlas alltså genom bifokala glasögon - på distans den brutale krigsförbrytaren, på närhåll det oskyldiga offret för västerländskt förtryck. I Kina, Korea och andra länder i Östasien ser man på japanen genom en mera närsynt monokel - en rasistisk övermänniskotyp som skövlade, våldtog och begick massmord på invånare i grannländerna redan före världskriget.

Den västerländska dubbelsynen illustreras åskådligt om man lägger två relativt nyutkomna romaner bredvid varandra - australiern Richard Flanagans Man Bookervinnare "The narrow road to the deep north" och amerikanen James Ellroys "Perfidia".


Flanagan skildrar ett japanskt arbetsläger i Burma 1943, där ett tusental australiska krigsfångar bokstavligen slet livet av sig under omänskliga förhållanden i djungeln, allt för att på rekordtid bygga en järnväg i enlighet med den japanske kejsarens orimliga befallning. Det är en ohygglig berättelse som, bortsett från gaskamrarna, inte står någon helvetesskildring från ett nazistiskt koncentrationsläger efter.

Ellroys bastanta roman utspelar sig under tre decemberveckor i Los Angeles efter det japanska anfallet på Pearl Harbor 1941, då myndighetsorder om att fängsla stadens alla japaner omgående utfärdas, alltmedan rasistiska slagord gapas på gator och rasar i rubriker.

"Perfidia" är en pre sequel till Ellroys båda romansviter "LA-kvartetten" (1987-92) och "Underworld USA-trilogin" (1995-2009), där han i kronologisk ordning framställer den amerikanska efterkrigstiden från 1940- till 1970-tal i kriminell klärobskyr. Rollistan i slutet av boken omfattar 87 fiktiva och faktiska personer, varav de flesta har figurerat i de tidigare romanerna.

Ellroys tätnande telegramstil är här närmast brutalt korthuggen och så späckad med samtida slang och polisjargong att den måste vara svårläst även för infödda amerikaner. Hans blick är illusionslös intill svartsynthet. Politiker, poliser, präster, affärsmän och skådespelare bemänger sig med varandra i en korrupt och promiskuös ormgrop, där alla är slavar under något missbruk - droger, sex, pengar, makt våld, ideologi, religion.


Ellroy är ingen Julie Utsoka eller David Guterson som har skildrat interneringen av japanerna som ett rent övergrepp på oskyldiga människor. I Ellroys värld finns inga mänskliga lamm, spärrar man upp käftarna på dem ser man huggtänderna, blänkande av färskt blod.

Inte heller hos Flanagan finns det någon otadlig hjälte, även om kirurgen Dorrigo Evans skulle kunna pretendera på den rollen. Han är uppvuxen under fattiga förhållanden på Tasmanien och har lyckats klättra så högt på samhällsstegen att han nyss fyllda 30 har den högsta officersgraden bland sina olyckskamrater i det japanska fånglägret. Efter kriget blir han en celeber person i den australiska offentligheten, både som krigshjälte och medicinsk auktoritet.


Men hans minnen gör honom till en rastlös själ och notorisk hustrubedragare. Innan han ryckte ut i kriget hade han en kort kärleksaffär med sin farbrors 25 år yngre fru. Denna otrohetshistoria tycks ha lämnat djupare ärr och större kompensationsbehov hos honom än kriget.

Men det är inte huvudpersonens kärleksbekymmer som etsar sig fast, utan Richard Flanagans enastående inlevelse i de australiska krigsfångarnas bottenlösa helvete i den burmesiska djungeln, drypande av fukt, stinkande av diarréer, kvidande av hunger, skälvande av feber, blåslagna av den japanske kejsarens ställföreträdande piskor och gevärskolvar.

Det finns inga mänskliga lamm. Det finns inga brottslösa nationer.

ROMAN

RICHARD FLANAGAN

Richard Flanagan

The narrow road to the deep north

Alfred A Knopf, 334 s.

ROMAN

JAMES ELLROY

Perfidia

Alfred A Knopf, 701 s.