Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dubbelfel, Holm

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tennisbollar framför litteratur, skriver det forna tennisproffset Nisse Holm. Fast debatten är givetvis viktigare än Holms passion för sina bollar.

  Vad var det då jag försökte peka ut i hans inlägg (Expressen 24/9)? Ett debattbidrag där han menar att tävlingsidrotten är bättre för våra barn än litteratur. Jo, sporten har ett inknådat rykte om sig att vara en god fostrare. Holm är därför inte unik med sin åsikt. Ungdomsidrotten är ett myspysigt daghem i många föräldrars ögon, och uppfattas även som ett renande stålbad för barnen.

 Är då idrottsrörelsen en bra fostrare? Nej. Kruxet är att sport i mångt och mycket bygger på våldsinlärning. Pojkar ska bli slitstarka stridsmän. 

 Och idrotten lär att aggressionen är ett mål och vreden ett medel. Våldet accepteras och till och med uppmuntras.

 Av den orsaken stationeras fientlighet som någonting nyttigt. Men våld och hat blir inte bättre av att flyttas från bakgatorna in till upplysta arenor. Även om många verkar tycka det. Tvärtom blir detta våld mer groteskt.

 Sportande barn lär sig alltså tidigt att man aldrig kan vinna i livet med hjälp av kramar, ömhet och empati. För vem vinner en tennis- eller hockeymatch med kärlek?


Tom Malmquist

kulturen@expressen.se