KOMMENTAR. SPOILERVARNING! Sällan har jag blivit så skrämd av en deckare som av ”Troubled blood”, den femte romanen i serien om privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott.
Och nej, det beror inte på intrigen, det oändligt saktfärdiga uppnystandet av läkaren Margot Bamboroughs mystiska försvinnande 1974. Eller på den bestialiska snaskigheten i alla historier om kidnappning, mord och tortyr som enligt genrens alla konster portioneras ut som små vätskekontroller längs vägen.
Nej, det skrämmande är att den här romanen just nu håller på att förstöra författarens karriär.
”Troubled blood” är nämligen skriven av Robert Galbraith, pseudonym för den världsberömda författaren J K Rowling. Att Harry Potters skapare numera ödslar tid på dessa dussindeckare har jag ingen åsikt om. Men det globala drev som sedan några dygn rasar mot Rowling, på Twitter under hashtaggen #RIPJKRowling, tycker jag mig efter många timmars lättsmält underhållningsvåld kunna kommentera:
Det är total idioti.
En bärande del av boken är nämligen att Margot Bamborough misstänks ha blivit bortförd och mördad av den senare dömde seriemördaren och våldtäktsmannen Dennis Creed, en hiskelig gestalt à la Ted Bundy, kallad ”the Essex Butcher”. Creed härjade i området vid tiden för Margots försvinnande – men man har aldrig lyckats knyta honom till brottet!
Det är, när man tänker efter, en fullkomligt vedervärdig anklagelse.
Denne serietidningsaktige skurk har vid några tillfällen haft som metod att lura sina offer genom att klä ut sig till kvinna med peruk och kvinnokläder för att lättare kunna närma sig dem på gatan.
Vi får också veta att Creed, som 16-åring, på fyllan, ska ha underhållit sina arbetskamrater genom att ta på sig en kvinnlig kollegas kappa och härma sångerskan Kay Starr.
Det är allt. Att enbart på denna grund påstå att seriemördaren skulle vara en transperson är förstås rent nonsens, tillika kränkande för alla som har en sådan identitet. Utöver upptåget som 16-åring och det faktum att han alltså har klätt ut sig till kvinna för att under några kritiska sekunder lättare kunna överfalla sina offer, framkommer ingenstans att Creed skulle ha något annat än en konventionell könsidentitet (så konventionell den nu kan bli om man är en skogstokig våldtäktsman och kvinnomördare).
När vi till slut möter den sedan länge inspärrade Creed nämner han inte med en stavelse att han skulle vara lockad av kvinnokläder, eller att peruken skulle ha gett honom någon stimulans under överfallen (tvärtom beskriver han den som rekvisitan i ett kalkylerat beteende; när han någon gång handlat på ren impuls har han gjort det utan maskering).
J K Rowling har tidigare blivit stämplad som transfob för att hon har uttryckt sig kritisk till idén om att det medfödda, biologiska könet inte skulle vara ett ”verkligt” kön. På Twitter har hon skrivit: ”Jag känner och älskar transpersoner, men att radera kön som koncept tar ifrån många deras förmåga att på ett meningsfullt sätt diskutera sina liv.”
Låt vara att ett sådant uttalande gör henne till persona non grata i vissa läger. Men att påstå att ”Troubled blood” skulle vara ett led i något slags transfobisk hatkampanj är inte bara dumt och långsökt utan faktiskt direkt obehagligt, eftersom ett sådant resonemang ju förutsätter att Rowling (medvetet eller omedvetet) sätter likhetstecken mellan verkliga transpersoner och … en pervers och sadistisk man som tar på sig kvinnokläder för att lättare kunna kidnappa kvinnor och därefter utsätta dem för vederstygglig tortyr innan han halshugger dem?
Det är, när man tänker efter, en grotesk och fullkomligt vedervärdig anklagelse. Jag tillhör dem som länge har ansett att ståhejet om cancelkultur har varit, just, ett ståhej men drevet mot Rowling är en tankeställare. Nog nu. Läs åtminstone boken innan ni börjar veva.
För ordningens skull borde jag kanske nämna att det i slutet av boken uppdagas att det inte alls är ”the Essex Butcher” som är mördaren. Den stackars Margot Bamborough togs av daga av sin kollega och vän, sjuksköterskan Janice, som under sitt muntra leende och hemklippta lugg visar sig vara en kallhamrad fullblodspsykopat!
Jag väntar med spänning på nästa drev.
Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.