Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dom över fantasin

Simon LundströmFoto: Jens Eriksson
Karin Olsson kommenterar mangaporrdomen mot serieöversättaren Simon Lundström.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Hovrättens fällning av mangakännaren och serieöversättaren Simon Lundström i går var ett dystert besked för vänner av största möjliga yttrandefrihet. Jag har sett teckningarna med de barnsliga figurer som domstolen klubbat som barnpornografi.
Några är nakna, några befinner sig också i explicit sexuella situationer. Flera är osmakliga. Men det är långt ifrån rimligt att undantaget i yttrande- och tryckfrihetsgrundlagen för barnpornografi omfattar rena fantasier.
Det finns inga offer, bara seriefigurer med tefatsögon.
Justitieminister Beatrice Ask kommenterade fallet i somras med att ”man får inte kränka barn och ungdomar hur som helst”. Vilka fler grupper vill hon ska kunna kräva lagligt skydd från att utsättas för misshagliga konstyttringar?
Skriven text om barn i sexuella situationer går bra, enligt lagstiftningen. Men tecknade fantasier kan alltså vara illegalt.
Den goda viljan att skydda barn från övergrepp har i det här fallet fått bisarra konsekvenser.