Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kärnkraften är en långsam katastrof

FÖRPACKAT MONSTER. Shuji Akagi, ur serien "Fukishima City"
Lise Autogena och Joshua Portway, Kuannersuit; Kvanefjeldet, 2016.

Romantiska blommor av William Morris.

Gunilla Brodrej går på Bildmuseet i Umeå och gör upp med förnekelsen inför sönderslagna fjäll och förgiftat gräs.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KONST

PERPETUAL UNCERTAINTY

Contemporary art in the nuclear Anthropocene
Bildmuseet, Umeå

Till 16/4 2016

Slutförvaring av radioaktivt avfall har så enorma och långtgående effekter att man får ont i magen av att tänka på det. Hur kan man ens föreställa sig världen om 100 000 år? Marken där människan går, jorden under henne, himlen ovanför? I årets stora utställning på Bildmuseet i Umeå har ett antal internationella konstnärer försökt förhålla sig till just detta.

Under den existentiellt omskakande titeln "Perpetual uncertainty", evinnerlig osäkerhet, utforskar de fritt olika aspekter på hur det är att leva i vår tid, den nukleära antropocen. Fem år efter Fukushima, 30 år efter Tjernobyl och bara i början som vi är av den närmast oändliga slutförvaringen. Det enklaste är att leva i förnekelse. Att gräva ner de dåliga känslorna i okrossbara strålningssäkra kapslar djupt nere i själens bergrum. Om man bara har tillstymmelse till dödsångest kommer den att ge sig till känna här.

 

LÄS MER: Undergången är nära och förfärligt vacker

Förgiftade bär och svampar

Solen bländar besökaren i trapphuset till det imponerande bildmuseet, vackert beläget vid Umeälvens strand. Det var här uppe i norr som renlaven, svampen, bären och djuren förgiftades som värst av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl. Utställningen är fyra våningar stor.

Jag börjar uppifrån och fastnar länge vid den första väggen med Shuji Akagis färgbilder från städningen av sin hemstad Fukushima. Bilderna visar hur saneringsarbetare bokstavligen försöker skala av radioaktivitet från marken genom att avlägsna det översta lagret med gräs, förpacka det under presenning och begrava det. Kritikerna menar att detta bara är myndigheternas sätt att försöka lugna allmänheten.

Överallt på bilderna dessa avlämnade, uppställda ensilage av förseglat gift. Blåa och gröna påminnelser om katastrofen.

 

LÄS MER: Det ljusa löftet om världens undergång

Förpackade monster

Kameran registrerar det som människorna runtomkring tycks ha slutat se. Som barnen på perrongen, under dem ligger ännu ett förpackat monster och bidar sin tid.

Tiden är ett viktigt tema. Erika Kobayashi visar med sin mangainfluerade berättelse "A story of mothers" om hur människans perception av tid bara sträcker sig några generationer framåt och bakåt. Allt annat vilar i dunkel.

Egna suddiga minnen av Folkkampanjen mot kärnkraft väcks till liv av David Mabbs ljusa och estetiskt nästan njutbara installation: ett demonstrationståg av dukar på stativ med motståndsaffischer från hela världen, applicerade ihop med William Morris romantiska mönsterkonst.

KONST

PERPETUAL UNCERTAINTY

Contemporary art in the nuclear Anthropocene
Bildmuseet, Umeå

Till 16/4 2016

Rosor som detonerar

Mabbs installation kan ses som en reaktion på att socialisten och pacifisten William Morris mönster användes för att skapa trevnad i den brittiska atomubåten HMS Courageous, som bland annat användes i Falklandskriget. På Mabbs dukar luckras mönstren upp och rosorna detonerar där, nästan som bomber.

Utställningen innehåller flera filmer, jag borde ha vikt en hel dag åt Bildmuseet. Men frågan är hur många inre detonationer man orkar med.

Crowe + Rawlinson medverkar med en sju minuters suggestiv dokumentär från just ubåten HMS Courageous. Det är så närgånget och övertygande filmat att instrumentpanelerna tycks pulsera av liv trots att ubåten har tagits ur bruk för länge sedan.

Vinden piskar hårt i hamnen där farkosten ankrat upp för alltid. Isao Hashimotos film visar en animerad karta över de 2053 kärnvapensprängningar som ägde rum mellan 1945 och 1998. Förskräckande i sin grafiska tydlighet.

 

LÄS MER: Visionär bi-historia om världens undergång

Ett fjäll förstörs

En av de mer skräckinjagande parametrarna med det radioaktiva skräpet är att det är osynligt. Men för de boende i Nuuk på Grönland är kärnkraften mer konkret. Fåraherdarna vittnar om hur gruvdriften gör boskapen sjuk. Att levern blir svartfärgad. I Lise Autogena och Joshua Portways videoinstallation "Kvanefjeldet" visar en samlad grönländare hur all gröda på marken kring ett helt fjäll kommer att förstöras. Han talar om kilometersträckor orörd natur och pekar mot alla väderstreck.

En kvinna berättar sammanbitet att myndigheterna anser att gruvan kommer att göra dem självständiga. Men bolaget som ska bryta deras uran är kinesiskt. Och frågan delar ön. Förut trätte de inte om något. Det var de mot världen. Nu finns bara splittring.

I en sekvens i slutet av filmen åker kameran in i en grotta och fram till en dörr längts in i en grotta, stängd som ett förseglat intorkat sår i planeten. Där bakom är det giftigt. Kameran backar hastigt ut igen.

 

LÄS MER: Kolet vi ärvde och jorden vi fördärvar

Dekadent skönhet

Åsa Moberg tog i sin bok "Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten" (Natur & Kultur 2014) upp det absurda med tanken på att vi i dag försöker att skapa symboler som ska kunna förstås av människor som måste känna till eller hantera vårt avfall om 100 000 år. Den siffran är nu uppräknad till en miljon år.

På vägen ut passerar jag en svart balsal upptänd av gröna ljuskronor, det är Ken och Julia Yonetanis "Crystal palace". 31 lampor som var och en symboliserar ett land som har kärnkraft. Prismorna är av uranglas. Tydligt, pedagogiskt, och närmast dekadent i sin skönhet. Jag snurrar några varv på golvet.

Vi kommer inte vara kvar och stå till svars för vår besinningslösa våldtäkt på naturen. Och här står jag och dansar i neon.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!