Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Diktsamling om graviditet och kropp

Jenny Högström är aktuell med diktsamlingen "En liten bok om kött och chark".

Jenny Högströms första diktsamling handlar om graviditet, kropp och människoliv.

Victor Malm läser en mästerlig liten bok där allt sitter som skräddarsytt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

Lyrik

Jenny Högström

En liten bok om kött och chark Pequod förlag, 74

En av de mer fellästa raderna i svensk poesi är nog Gunnar Ekelöfs vackra "Det som är botten i dig är botten också hos andra" (från "Färjesång"). Tanken är enkel och fin: alla är vi människor. Utmärkt exempel på hur poesi kan berövas några ord och säljas in som motto till Kay Pollacks nästa självhjälpsbok.

Ekelöf var förstås en mycket bättre poet än så. Man måste minnas hans justerande variation – eller förbättring – av satsen: "Det som är boskap i andra är boskap också i dig. "Just den, så sanna, raden har ekat i min skalle på sistone - starkare, klarare för varje gång jag läser om Jenny Högströms debutdiktsamling "En liten bok om kött och chark". Först bara som en märklig genklang, sen konkret: "Barndom och boskap. Jag är dräktig med allt."

För inte är vi mycket mer än just boskap. Domesticerade, socialiserade och relativt välfungerande. De som inte förmår vara boskap hamnar på psyket eller i finkan. Förvisso bättre än slakterier och limfabriker.

Särskilt lika är poeterna dock inte i övrigt. En sällsynt egenskap - man vet efter en dikt, två att man kommer läsa om boken typ fyra gånger de kommande dagarna - utmärker dock båda: obeveklig – "mästerlig" – kontroll över diktionen. När Högström skriver sitter allt skräddarsytt. Annars ett problem i ung svensk poesi: för få har någon som helst teknisk skicklighet, har inte lärt sig annat än att trycka enter och godtyckligt göra "vers" med hjälp av ordbehandlaren istället för rytm.

Jag vill hylla, så glad gör boken mig: "En liten bok om kött och chark" är så stark att jag blir helt störd av den i några dagar. Jag kommer på mig själv med att gå förbi charkuteriet ett stenkast från min lägenhet och tänka: levande eller döda foster och uppspärrade öppningar – från kvasikannibal navelsträngsvarelse till något så vanligt och tråkigt som en vuxen människa: "Köttet är svagt. Anden är svag. Allt är svagt. // Liksom ogenomträngligt. // Som urscenen skild från sitt ursprung. // Som vad som helst skilt från sig själv." Korvdoften var med ens vidrig.

Trots titeln handlar Högströms debut om graviditet. "Bildstorm från Marianergraven", som mycket väl kan vara årets hittills bästa dikt, visar dock att skrivande om graviditet också är en dikt om kroppen, och människolivet, som vore graviditetsupplevelsen ett titthål mot något okänt, en annan men snarlik verklighet, igentäppt redan efter nio månader:

Min kropp är en begravningsplats

och min mage, det dike där barnet blivit jordfäst

en jordkulle, en utgrävningsplats eller en djuphavsgrav

för detta ljusskygga lilla spöke

detta skräckinjagande skelett

dinglande i tomrummet

som en dag plötsligt vrider på huvudet

och oavvänt stirrar tillbaka.

Det ser kanske enkelt och rättframt ut, men Högströms barocka bildspråksteknik är något man sällan ser i dag: bildledets tvära omkastningar vanställer eller förskjuter gång på gång innehållet. Barnet som gror i magen - vårt sekulära samhälles idol, eller mest religiösa bild och tanke - tecknas som en död kvarleva. Det jordfästs i ett dike - som också är en "utgrävningsplats" eller en "djuphavsgrav".

Fackmän skulle kalla det Högström sysslar med för katakretiskt skrivande: tekniken består i oväntade kombinationer, bilder som översvämmar och vars inbördes relationer ofta är direkt ologiska eller långsökta (som ovan, utgrävningsplats eller djuphavsgrav). En sämre poet än Högström hade varit nöjd så, särskilt som det rör sig om en debut. Men de trägna katakreserna är inget språkkritiskt självändamål.

Moderskroppen är inte - för att återvända till bokens titel – chark. Inte något som går att paketera, rulla in i snitsiga delipapper. Det är masskulturens patriarkala bild av moderskroppen: billig, lättkonsumerad i teve och veckomagasin. Moderskroppen är kött – levande. Jag tror inte att det någonsin har skrivits en poesi där kroppens vardagliga, till hälften själsliga, mutationer följs så nogsamt under tiden som en annan kropp växer inuti den. Jag tror inte ens att det har skrivits graviditetspoesi - och jag vet, utan att ha undersökt saken, att det inte har gjorts på Högströms illusionslöst vackra vis.

Enda skönhetsfläcken är Högströms ovana att prega in filosofiska begrepp saxade rakt ur tänkarduon Deleuze och Guattari. När poesi smyckas med akademiska ord bör man dra korken av rödpennan. Men så har inte Högström skrivit "Deleuze-med-radbrytningar" – en stilart som nu poppar upp i Skandinavien – hon har skrivit originell poesi.

Så här: Ibland är det underligt enkelt att märka när någonting nytt har anlänt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!