Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Didos klagan

Mezzodrottningen. Malena Ernman som Dido i en prisad och kritikerrosad uppsättning av Henry Purcells opera pp Opéra comique i Paris. Foto: Elizabeth Carecchio

Malena Ernman fick en chockartad inblick i operans manliga värld i mötet med en världsdirigent. I dag skriver hon ett brandtal för de svenska sångerskor och mödrar som sätter exempel världen över.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Som 20-årig sångerska fick jag möjligheten att provsjunga för en av världens största i dag levande dirigenter, då verksam i ett stort konserthus i en stor centraleuropisk stad. Jag blev visad av dirigentens försynta fru till ett övningsrum där jag började värma upp rösten.

Till min stora förvåning märkte jag snart att jag inte var ensam i rummet - i den bortvända soffan låg nämligen dirigenten själv och knullade en ung, välkänd violinsolist. De tittade på mig. Jag tittade på dem. Hon blev generad. Inte han. Och samtidigt som jag förgäves försökte göra mig osynlig och ta mig ut genom dörren så slogs jag av den osannolika situationen; Var i helsike hade jag hamnat?!

Men med tiden har jag förstått. Jag hade hamnat i mannens värld. Och någon prov-sjungning blev det inte tal om. Konsten är större än konstnären, som man brukar säga till den skapande skitstövelns försvar.

Hur ofta har jag sjungit verk komponerade av kvinnor? Hur ofta har jag dirigerats av en kvinna? Hur många kvinnor hittar vi bland de riktigt stora makthavarna inom opera och klassisk musik?

Frågorna är lika retoriska som nedslående.

Kan någon på fullt allvar påstå att den maktbalansen inte skulle avspegla sig i den dagliga vardagslunken på världens operahus? Självklart inte. Men bevisa det? Det är svårt. Få män är så korkade att de offentligt ger uttryck för sexistiska kränkningar.

Anna Larsson som Erda. Foto: Foto: La Scala

När jag blev gravid med mitt första barn försvann en handfull förfrågningar från flera av mina stora arbetsgivare runtom i världen. Det är egentligen inget konstigt med det. Det har hänt många av mina kvinnliga kollegor under den fasen i livet. Och jag vet inte hur många gånger jag har fått förklarat för mig av regissörer, dirigenter och representanter från operahus och klassiska skivbolag; "att man kan ju inte bli en riktigt stor sångerska om man skaffar barn."

Så ser nämligen deras verklighet ut. Som tur är har de fel. Och vi är många som bevisat det. Inte minst från Sverige. Nina Stemme, Anne Sofie von Otter, Kerstin Avemo, Katija Dragojevic, Anna Larsson, Malin Byström, Elin Rombo, listan kan göras hur lång som helst. Däremot får vi jobba lite hårdare. Vi måste hela tiden vara lite bättre.

Jenny Lind är Sveriges största operastjärna genom tiderna. Hon var en stark kvinna och en världsstjärna av gigantiska mått. På hennes tid sjöngs de största rollerna av mycket unga kvinnor – för sedan gifte de sig och avslutade sin karriär. Då passade det sig inte att de stod på scenen. De tillhörde ju mannen. På riktigt. Jenny Lind var ogift fram till 30 årsåldern och tvingades av svensk lag att ha en förmyndare. Som ogift kvinna fick man inte tjäna egna pengar. En svindlande tanke i dag.

Wagner – kanske inte direkt känd för sin moderna kvinnosyn – kände "stark antipati" för Jenny Lind och ansåg tillsammans med Franz Liszt att hon var något av en bluff.

Hennes röst var i hans tycke för liten och odramatisk. Musiken skulle vara modern och kraftfull eller historiskt förankrad, om den inte var lika kraftfull. De kvinnliga röstideal som gäller än i dag, starka som svaga, är alltså i princip skapade av män.

 

Nina Stemme som Minnie. Foto: Foto: Kungliga Operan Så hur ska vi då förändra den brist på genusperspektiv som finns inom operan och den klassiska musiken? Och den inbyggda manliga totaldominans som präglar operans historia?

Jag vet inte. Men den verkliga makten tillhör dem som vill och kan förändra. Och makten att förändra tillhör dem med en bättre lösning. Jämlikhet kommer alltid vara en bättre lösning.

Kvinnan är allt annat än ett offer. För det är hon som vill förändra! Framtiden tillhör oss.

 

Malena Ernman

kulturen@expressen.se

 

 

FOTNOT. Nästa tisdag framträder Malena Ernman på Stockholms konserthus i ett Händelprogram med barockensemblen ReBaroque.