Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dick Harrison: Det här börjar likna mobbning

Historieprofessor Dick Harrison.Foto: Idha Lindhag

Svenska universitet och högskolor godkänner undermåliga studenter av pengaskäl.

Dick Harrison värjer sig från anklagelser om personliga motiv i debatten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Min före detta chef Kim Salomon gör gällande (Expressen Kultur 9/2) att mina debattinlägg om universitet och högskola i Svenska Dagbladet i själva verket är led i en privat vendetta. Han hävdar att jag känner mig sårad och kränkt av studenter och en studierektor. Salomons antipati mot undertecknad känner uppenbarligen inga gränser: mot slutet av sin artikel skriver han rent ut att det hade varit bäst om jag för flera år sedan hade lämnat arbetsplatsen.

Med anledning av detta grova påhopp vill jag anföra följande: Mina debattinlägg handlar om det dilemma som uppstår när universitetslärare pressas att godkänna undermåliga studenter eftersom institutionerna behöver pengar.

Lektorer och professorer är trängda mellan studentkårer och institutionsledningar, med förödande resultat för examineringen av akademiker och för bildningen i landet. För att ge kraft och tyngd åt argumenten gör jag konkreta nedslag i den egna yrkesverksamheten. I samtliga fall - utom när det gäller hänvisningar till muntliga diskussioner - kan jag bevisa mina påståenden, till exempel att min studierektor har anmodat mig att lämna ut tentamensfrågor i förväg.

 

LÄS MER: Dick Harrison: "De skulle slå ihjäl mig"

Börjar likna vuxenmobbning

Mitt syfte med dessa exempel är att kritisera den svenska universitetsvärlden, inte enskilda personer eller Historiska institutionen i Lund. Studierektorn och institutionen är bara offer för ett ruttet system för resurstilldelning. Det är systemet jag angriper, inte de stackars personer som av omsorg om sin försörjning tvingas upprätthålla det. För övrigt har jag aldrig (det vill säga före denna debatt) haft ens skuggan av en konflikt med min studierektor, varför Salomons befängda påhopp faller på eget grepp. Hur kan man föra en vendetta mot en person man inte ligger i fejd med?

Sedan jag inledde debatten har mitt yrkesliv försvårats allvarligt. Det är ingen överdrift att tala om vuxenmobbning. Min prefekt har skickat en rundskrivelse till kolleger i hela landet med nedsvärtande text om mig, med tillägget "jag vill gärna att ni sprider denna information i era nätverk så mycket som möjligt".

På institutionens hemsida finns en officiell text som tar avstånd från mig. Rektorn har kritiserat mig i nedlåtande ordalag. Och nu har min före detta prefekt angripit mig i Expressen med en artikel som lider av total avsaknad av sakargument.

"Ett fult sätt"

Kim Salomon menar att jag hämnas för att jag är lättsårad och lättkränkt. Detta är inte bara löjligt. Det är ett fult sätt att förringa ett problem som de facto finns. Jag har fått massivt stöd från kolleger i hela landet som berättat historier liknande mina egna. Även studenter har uttalat sig till min fördel. Ska de också viftas bort med att de är lättkränkta?

Eftersom Kim Salomon själv inleder med att erkänna problemet borde han snarast stödja min strävan att göra något åt eländet. Han - och hela institutionen - borde vara tacksam. I stället gör han tvärtom och drar sig inte för att applicera personangrepp utgående från fiktiva konflikter. Det säger mer om honom än om mig.

 

Dick Harrison

Kulturen@expressen.se

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet och författare.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.