Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Detta är vad jag har lärt mig om riktiga skitår

Fredrik Virtanen är journalist och författare.
Foto: Expressen / Alex Ljungdahl
David Sundin var programledare för ”Tolvslaget på Skansen” i SVT.
Foto: PATRIK C OSTERBERG / MEDIABILD/STELLA PICTURES

Livet är som att bära en full tunna skit över en forsande flod av piss, sa författaren Charles Bukowski.

Fredrik Virtanen ger några tips på hur man genomlever ännu ett skitår.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. För de allra flesta människor var 2022 ett förvånande skitår. De allra flesta hade – okunniga om skitår som de allra flesta är efter en enastående framgångsperiod i mänsklighetens historia – tänkt att efter pandemiåren, nej nu kan det inte bli värre. 

Men jodå. Det kan alltid bli värre. Ett ännu tyngre, ekonomiskt, skitår lade sig på högen av skitår och bildade ett elegant skitårshat-trick.

Jag har under livet lärt mig en del om skitår, kanske lite mer än de allra flesta, men det var först detta år jag återvände till Charles Bukowski. Kanske försökte jag hitta trygghet genom att gå i barndom och då var det hans ord som ringde i huvudet, inte August Strindbergs, Arthur Conan Doyles eller Spindelmannens även om ”Det är synd om människorna”, ”Elementärt, käre Watson” och ”Jag har visst svingat mig ända till Motala” skulle funkat rätt fint också.

Charles Bukowski var en amerikansk arbetarklassförfattare jämförbar med Ivar Lo-Johansson. Han visste bättre än alla hur eländigt livet kunde vara. Jag började även fundera på om Bukowski kanske var en riktigt bra författare så jag beställde hans genombrott från 1971, ”Postverket”, från Bokbörsen. Och det var han kanske inte. Men han var en skitbra författare för ungdomen. Charles var munter och ful, han skrev som han såg ut precis som de flesta skriver som de ser ut. Få författare har varit mer roligt svartsynta. Han skrev från botten även efter succén då han efter 15 år sa upp sig för gott från Posten. Hans perspektiv erbjöd ständig tröst.

Livet är som att bära en full tunna skit över en forsande flod av piss. Eat your heart out, Tomas Tranströmer.

Förfttaren Charles Bukowski tar en drink.
Foto: Elisa Leonelli / REX/IBL

Det jag främst lärt mig om skitår är följande: De kommer när du minst anar det. Det där är viktigt. Skitåren kommer som ett ras på börsen just när du fått köptips av taxichauffören, de kommer som en räntehöjning när Riksbanken lovat att inflationen är ”tillfällig”, de kommer som en invasion av Ukraina när det verkar vara fredstid. Skitårens onda mekanism är att de är oförutsägbara, de kommer när du andats ut, när solen skiner, när alla är friska och konditionen är på topp eller så kommer de lika oförutsägbart som 2022. Det är just detta som är eländet med elände, har jag lärt mig. Den råbarkade brutaliteten. Det finns ingen rättvisa. Året tar ingen som helst hänsyn till dina känslor. Iskalla, är skitåren.

Man får varje 1 januari försöka leva efter Eldkvarn-Pluras devis: Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till. 

Att alltid vänta sig det oväntade må vara en stressfaktor i livet, men med låga förväntningar är du beredd. Det blir enklare att balansera tunnan när den faktiskt svämmar över efter att bara ha droppat ett par år. Och alla överraskningar kommer förvåna på uppsidan. 

Då får man minnas det persiska ordstävet som gör sig bättre på engelska än på svenska:

 This too shall pass. Även detta skall passera. Inget är beständigt. 

Det gäller i synnerhet goda år.


Av Fredrik Virtanen

Fredrik Virtanen är journalist och författare.