Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det svenska musikundret är utrotningshotat

El Sistemas grunader José Antonio Abreu när han mottog Polarpriset 2009.Foto: POLAR MUSIC PRIZE
El Sistema Stockholm på plats i Berwaldhallen.Foto: El Sistema
Kulturskoleutredare Monica Lindgren.Foto: GÖTEBORGS UNIVERSITET

Det passar inte alla att lära sig att spela instrument i grupp.

Malena Ernman varnar för en utveckling där den enskilda undervisningen i kulturskolan upphör. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Musikundervisning ska vara musikundervisning. För alla, på alla nivåer. Oavsett social begåvning. 

För att sätta sig in i musikdelen av regeringens Kulturskoleutredning SOU 2016:69 så måste man känna till El Sistema, det musikskolesystem med rötterna i Venezuela som genom ett skickligt varumärkesbygge spritt sig till många platser i världen. El Sistemas officiella presentation av sin verksamhet är att man räddar barn från fattigdom genom att i grupp utbilda dem till klassiska musiker.

Alla älskar El Sistema! 

Alla älskar bilden av finkulturen som sträcker ner sina manschettprydda händer till samhällets utsatta barn och civiliserar dem alla till världsdirigenter som snart kommer blicka ner på oss från pulter och från storflygplatsernas Rolex-reklam.

Polarprisad originalversion

Det finns de som påstår att Venezuelas Polarprisade originalversion av El Sistema fungerar lika bra som grundarna påstår.  Och så finns det dem som påstår att det hela är en tillrättalagd PR-bluff. Den brittiska musikforskaren Geoff Baker, som följt verksamheten en lång tid har liknat El Sistema vid en hierarkisk, maffialiknande kult vars omfattande bokföring för tankarna till ett svart hål och vars elever så gott som uteslutande kommer från den medelklass som utgör rekryteringsgrunden för orkestermusiker i resterande delar av världen. 

 

LÄS MER: Kulturskolan demonteras

 

I Sverige så ser El Sistema så klart helt annorlunda ut än i Venezuela. Det finns en positiv, social kraft i verksamheten – inte minst i många invandrartäta områden. Och det är troligtvis detta som ligger bakom att El Sistema fungerat som inspirationskälla till den Kulturskoleutredning som tagits fram av Monica Lindgren, docent och professor vid Göteborgs universitet som för närvarande arbetar med forskningsprojektet ”El Sistema – villkor för musikaliskt lärande, social inkludering och identitet i en interkulturell kontext.” 

Monica Lindgrens Kulturskoleutredning föreslår att framtidens undervisning huvudsakligen ska ske i enlighet med gruppnormen. Precis som i El Sistema. Undervisningen ska ha ”sociala ambitioner och sociala mål, inte bara konstnärliga”. Precis som El Sistema.

Musik ska vara kul

Alla ska hjälpa varandra i en öppen, inkluderande anda. Och missförstå mig inte – att musik ska vara kul och att kulturskolan ska vara öppen för alla är en självklarhet. Men det går inte att bortse från det faktum att det krävs lite mer än tillgänglighet och god vilja för att skapa bra musiker. Det krävs lite mer än ”demokrati, inkludering och jämlikhet” för att skapa ett konstnärskap. 

Nämligen tiotusentals timmar av egenarbete, varvat med enskild undervisning i kombination med talang och begåvning. Inlärning i grupp tar dessutom längre tid och kräver mycket för att hålla lågan vid liv och uppnå högsta tänkbara resultat för varje enskild elev. Vilket självklart ska vara målet för dem som så önskar.

Dessutom kräver gruppnormen att alla människor fungerar i grupp. 

Vilket självklart inte alla gör – särskilt inte barn som utvecklas annorlunda än sina jämnåriga kamrater, med all den stresskänslighet som ett annorlundaskap för med sig; ett annorlundaskap som kan spåras till många konstnärer och artisters bakgrundshistoria. 

 

LÄS MER: Malena Ernman om att det är dags att sluta ifrågasätta ADHD

 

Vi som har nått fram till tryggheten där ett annorlundaskap omsatts till ett konstnärskap brukar prata om våra vanligt förekommande diagnoser. Vi pratar om dem som superkrafter. Det gör vi delvis för att det låter hoppfullt för de dryga tio procent av våra barn som kämpar med att hantera sin högkänslighet i en vardag där tempot ökar för varje dag. Men vi gör det också för att det är sant. En neuropsykiatrisk funktionsskillnad är inget måste, men det är ingen överdrift att påstå att diagnosen många gånger är en fördel i musikvärlden. 

Har min ADHD att tacka

Själv är jag övertygad att jag har min ADHD att tacka för att jag kunde ägna tolv timmar varje dag i hela min barndom åt att lära mig musik. Idag kan jag lära mig en opera utantill på tre dagar om jag måste. Och det är en superkraft jag inte hade klarat mig utan. 

Förespråkarna för gruppnormen säger att gruppundervisning inte ska gälla alla. Barn med särskilda behov ska erbjudas mindre grupper eller i vissa fall enskild undervisning. Som om vi alltid kan identifiera vilka barn som behöver särskilt stöd? Det kan vi inte. De eventuella diagnoser som skulle kunna ligga till grund för en anpassad undervisning ligger oftast flera år fram i tiden från det tillfälle då Kulturskolan är aktuell. För mig tog det 45 år att inse att jag hade särskilda behov.  

 

LÄS MER: Musikens plats i skolan är försvinnande liten

 

El Sistema och Kulturskolan har båda viktiga roller i vårt framtida samhälle. Båda behövs. Men deras respektive verksamheter ska inte existera på varandras bekostnad. Den svenska kommunala musikskolan har i många avseenden varit unik i världen. Inte minst för att den genom individuellt anpassad undervisning har lyckats med konststycket att kombinera det breda, lekfulla med det smala, elitistiska.  Den har – precis som det har påpekats otaliga gånger av otaliga musiker och artister – legat till grund för det vi kallat det svenska musikundret. 

Och att offra ett av svenskt kulturlivs starkaste fundament för ett socialt experiment som utgår från att kunnande, motivation och begåvning återigen ska tvingas stå tillbaka för social kompetens, är precis lika orimligt som det låter.

 

Malena Ernman

Malena Ernman är sångerska och debattör.