Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det svänger

Tyler Scott som Robyn. Foto: Konichiwa Records

Alexandra Sundqvist konstaterar att musikvideon lever och har hälsan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tre år efter den hyllade "Body talk"-trilogin gör Robyn något så ovanligt som att släppa en musikvideo till "U should know better", från skiva nummer två. Låten gästas av Snoop Dogg (i dag Snoop Lion). Det är en attitydstinn fuck you-låt, som Robyn avslutar med frasen "the whole industry knows not to fuck with me".

Mot fonden av släckta tv-tablåer för musikvideokanaler, proklameringar av musikvideons "död", "återuppståndelse" och allt vad det nu kan vara, känns det inte annat än passande att låten först och just nu blivit video i regi av Robyns stylist och koreograf, Maria "Decida" Wahlberg.

 

I videon gestaltas Robyn och Snoop av var sin yngre dubbelgångare av motsatt kön. Videons Robyn är en blonderad pojke med Timbaland-kängor och överdimensionerad silverjacka som river runt över asfalten på en glansig cykel. Medan Snoop, spelad av en gänglig kvinna i sneakers och långa flätor, vattnar växter och kör en röd Volvo.

Det är en video om identitet. Om bakgrund och kontext som konstruktion av jaget. Vad hade hänt om Robyn växt upp i en amerikansk förort? Vem hade Snoop varit om han blev skjutsad runt i en Volvo på Södermalm? I hur stor utsträckning påverkar strukturer våra liv?

 

Det är först när vi ser strukturerna som vi har möjlighet att bryta dem, att omförhandla dem.

Någonting som också Kakan Hermansson och Roxy Farhat tagit fasta på i utformningen av videon till The Knifes "A tooth for an eye", en närstudie av maktförhållanden, manlighet och genus i en idrottshall.

Musikvideon lever i allra högsta grad.

 

Alexandra Sundqvist

kulturen@expressen.se

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!